Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torkning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iio6
ligt* men förorening av torkgodset kan dock ej
fullt undvikas. Härvid användes medström
(Se ovan) och kan användas en upphettning
av ända till 400—500 Y utan att torkvaran blir
bränd, emedan torkgasens värmegrad avkyles
så, att den i beröring med det färdigtorkade
godset knappt överstiger ioo°. Värmegraden
regleras genom insläppning av frisk luft samt
genom inställning av torktrumman i olika
lutning, varigenom torkningstiden förkortas.
3. T. av grönsaker och frukt
sker i hushållet ofta i murad bakugn, sedan
den efter brödets gräddning avsvalnat
tillräckligt. I spisugn går detta ej utan fara för
vid-bränning men sker bekvämt i en på spisen
stående torkapparat bestående av en ställning
med över varandra stående, lösa ramar (o 11 o r)
av lövträ med botten av finmaskigt trådnät,
vanligen av förtent eller förzinkad järntråd.
Även kunna ramarna staplas direkt på
varandra med den understa vilande på några
tegelstenar, för att trät ej skall brännas. Vid
fabriksmässig torkning användas vanligen
stora kölnetorkapparater,
bestående av ett plåtskåp försett med mekaniska
anordningar för värmets reglering och bottnarnas
flyttning. Såväl med- som motström användes;
det senare är nödvändigt, då den färska
tork-varan ej tål upphettning så väl som den torra;
så är förhållandet med bär, som i friskt
tillstånd sönderbrista vid stark upphettning.
Denna hålles då vanligen vid 70—80 °. — Mera
sällan användas roterande cylindrar
(trum-torkningsapparater), i vilka rökgaserna inledas
(se ovan). För att underlätta torkningen
förvällas vanligen grönsaker i förväg, emedan
döda växtdelar fortare avgiva vattnet än
levande, varjämte den gröna färgen bättre
bevaras; bär få först vissna och lufttorka före
ugnstorkningen, även emedan de sedan tåla
hettan utan att brista. Frukt och potatis
skalas och skäras i skivor. Av äpplen beredas dels
s k i v ä p p 1 e n, i det att de skäras i skivor,
utan att kärnhusen borttagas, och vanligen även
utan skalning, dels ringäpplen, då
frukten skalas och kärnhusen uttagas (med hjälp
av maskin). För att bevara fruktköttets ljusa
färg brukas stundom att omedelbart efter
skärningen nedlägga dem i vatten, vari litet
citronsyra lösts. Päron skalas och skäras
längsefter i 2—flera klyftor. Den lämpliga
torkningsgraden beror på fruktens sockerhalt;
ju högre denna är, desto mindre stark t.
behöves. Utbytet av ringäpplen växlar efter
sortens saftighet mellan 5 och 11 proc, men
bör av till torkning lämpliga sorter vara
omkring 10 proc. av den färska frukten och av
päron omkring 15 proc. H. J. Dft.
Tork ni n g av virke i s. k. torkugn
sker stundom vid de större sågverken i syfte
att sänka räntekostnaderna vid det sågade
virkets eljest långvariga lagring i brädgård
eller för att säkerställa särskilt värdefulla
dimensioner mot s. k. blåyta eller för ätt
hastigt kunna få ett virkesparti i skeppningstörrt
eller hyvlingsbart tillstånd. I mindre
förhållanden uppreses det sågade virket stundom
mot bockar, för att sol och vind under, några
dagar må uttorka ytan, varigenom risken för
angrepp av blåyta nedsättes. Härefter
upplägges virket i staplar på vanligt sätt. —
Torkugnen består vanligen av ett
avlångt rum, där virket, lastat å vagnar, införes
i ena änden och uttages färdigtorkat i motsatt
ände. Uppvärmningen sker oftast medelst
i bottnen belägna, ån gupp värmda
kamflänsrör, som sitta tätare i ugnens bortre ända,
varigenom hettan blir störst mot slutet av
torkningsprocessen och luften bringas i välbehövlig
cirkulation. Omsorgsfullt ugnstorkat virke
spricker, eller »slår sig», ej mer än
brädgårds-torkat. Är temperaturen för hög,
torkningstiden för lång, eller staplas virket för glest
å vagnarna, kan dess kvalitet betydligt
nedsättas genom sprickor, utfallna kvistar,
missfärgning, skevhet och kådutgjutning.
M. J. Dft.
Tornsvala. Se Svala.
Torp betecknade i äldre tid nybyggen, som
upptogos på allmänningar eller på enskilda
hemmans mark men voro självständigt
brukade lägenheter, som, då ökningen av den odlade
jorden föranledde deras skattläggning,
skattlades som särskilda hemman (vanligen X/A eller
78 hemman, fjärdings-, åttingsbönder) eller
ökade moderhemmanets skatt. I Norrland
betecknades även avsöndringar med evärdlig
äganderätt som t. (Jfr Nybyggen.) Omsorgen
om skogarna föranledde bestämmelser mot
torpanläggning på allmänningarna, och enligt
1734 års skogsordning skulle endast de redan
skattlagda allmänningstorpen få förbliva men
de övriga utrivas och nya torpanläggningar
i regel ej tålas. På enskildas ägor tilläts
visserligen upptagande av torp, där det kunde
ske till hemmanets nytta, men sedan
1700-talets lagstiftning frikallat torpupplåtelser
från ny skattläggning och bestämt, att de
skulle anses som osjälvständiga delar av
stamhemmanet, gjordes torpanläggningarna allt
mer övervägande till arbetarelägenheter för
hemmanet, så att de upplätos mot
arbetsskyldighet vid detta.
Dylika dagsverkstorp, , med
arbetsskyldighet 1—6 dagar i veckan, och s m
å-t o r p, som hade att utgöra blott ett mindre
antal dagsverken på året eller annan däremot
svarande arbetsskyldighet, blevo allt talrikare,
men därjämte blev även vanligt, att
upplåtelser på längre tid mot städja och årlig
avgäld i penningar, d. v. s. avsöndringar,
lämnades under namn av t.
Antalet torp var i ständig tillväxt till på
1860-talet, då de enligt den officiella
statistiken voro 99,815 (år 1860), men ha^r sedan
varit i oavbruten nedgång, så att de år 1910
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
