Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tröskvagn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1129
pande. Då sjukdomen framskridit mera, börja
djuren avmagra, huden blir hård och torr,
hårremmen stripig och glanslös, och då
sjukdomen angripit lungorna, inställer sig en dov,
rasslande hosta, som märkes särskilt om
morgnarna, då djuren resa sig, och i allmänhet efter
ansträngningar eller då kall luft insläppes,
ävensom sedan djuren ätit eller druckit.
Genom trycket av lymfkörtlar i närheten av
struphuvudet, vilka angripits och svullnat, kan
andningen försvåras, varav orsakas ett
väsande andningsljud, vilket alltid ger
anledning att misstänka sjukdomen, och genom tryck
på foderstrupen av en ofta angripen
lymfkörtelgrupp, som ligger ovanpå foderstrupen
mellan lungorna, kan uppstötning av gas
från våmmen försvåras, och upprepad
trum-sjuka kan därför också vara ett tecken till
sjukdomen. Om sjukdomen angripit tarmarna,
uppkommer diarré. T. i livmodern framkallar
en seg, illaluktande flytning och, liksom vid
bukhinnetuberkulos, ständig brunst; kon blir
»brummare». Se Brunst.
En särskild form är
juvertuberkulos, som igenkännes därpå, att en del av
juvret synes förstorad, kännes hård och
knö-lig men ej ömmande, och att de baktill ovan
juvret belägna lymfkörtlarna svullna.
Förhårdnaden tilltager småningom. Mjölken
synes till en början fullt normal men kan
innehålla massor av tuberkelbaciller, och mjölk
från en enda ko kan, även om den blandas
med sådan från hundratals friska, räcka till
att smitta kalvar och svin, som utfodras
därmed. Senare blir mjölken vattnig med i
vasslan simmande flockar av koagulerad äggvita.
T. förekommer dels i en smittfarlig form
(öppen t.), dels i en form, vid vilken
djuret icke sprider smitta (dold t.). Genom
sönderfall (smältning) av tuberklerna bliva
nämligen bacillerna fria, och om tuberklerna
förekomma i organ, som stå i direkt
förbindelse med yttervärlden, kan smittämnet sedan
lätt spridas till omgivningarna.
Tuberkel-bacillerna kunna sålunda avgå genom näsa,
mun, ändtarm samt med mjölk, urin och
flytning från livmodern. Luften i ladugården
liksom gödseln blir därigenom bemängd med
bacillerna, och då såväl djuren själva som foder
och alla föremål i ladugården ofta förorenas
av gödseln, kan smittan lätt spridas och med
gödseldelar eller förorenat foder och strö lätt
komma i mjölken, även om juver-t. ej
föreligger.
Om åter tuberklerna förekomma blott i
organ, som ej stå i förbindelse med det yttre,
eller om bacillerna ej förmå bryta sig ut ur de
till organismens skydd bildade tuberklerna,
kunna inga baciller avskiljas. Tuberkulosen
är dold, och någon fara för smitta finnes ej,
så länge detta förhållande fortfar. Kraftiga
djur övervinna ofta sjukdomen genom att i
blodet småningom bilda* motgifter, som för-
svaga bacillerna, hindra deras förökning och
slutligen med hjälp av de vita blodkropparna
döda dem, varefter tuberklerna förkalkas.
T. motverkas därför, om djurens
motståndskraft ökas genom ett mera naturligt
levnadssätt med i möjligaste mån utsträckt
betesgång, särskilt under uppväxten, men
även för de vuxna djuren, ljusa, rymliga, väl
ventilerade ställar och daglig motionering
även under den kallare årstiden.
Tuberkulosens betydelse för
kreatursskötseln ligger huvudsakligen däri,
att en mängd djur måste utgallras alltför snart,
och den nedgång i djurens medelålder, som ofta
påvisats i trakter, där husdjursskötseln
bedrives mera intensivt, beror till stor del på
denna av t. föranledda utgallring. De
utgallrade djuren hava också i regel lågt saluvärde*
då köttet alltid är av sämre kvalitet och ofta
delvis eller helt och hållet måste kasseras
som människoföda. Genom mjölk och
mejeriprodukter från tuberkulösa besättningar
nedsmittas också en mängd svin, vilkas värde
därigenom nedsättes eller går förlorat.
Tuberkulin är det säkraste medlet
för påvisande av t. Det beredes genom odling,
av tuberkelbaciller i glycerinhaltig buljong
under 6 veckors tid, varefter bacillerna dödas
genom upphettning och frånfiltreras. Vid
insprutning av tuberkulin under huden (för
nöt över 2 år 0.50, mellan 1—2 år o. 3 o, under
1 år 0.15 och för spädkalvar o. 10 g.) utspädd
med 1/2 % karbolsyrelösning i förhållandet
1 : g inträder efter 8—10 timmar hos djur,
behäftade med t., en småningom fortgående
temperaturstegring intill 20 och därefter
skeende nedgång — djuren sägas reagera (s u
b-kutan metod). Även brukas att indrypa
några droppar tuberkulin i ögat, vilket hos
tuberkulösa djur efter 7—8 timmar framkallar
en inflammation i ögat, vars slemhinna blir
röd och svälld, och från inre ögonvinkeln
avsöndras ett vitt eller gulaktigt var (ö g o
n-eller oftalmo-reaktion). En tredje
undersökningsmetod är insprutning i själva
huden, då reaktionen visar sig genom
ansvällning av denna, vilket fastställes genom
mätning av ett hudveck före och efter
insprutningen (kutan-reaktion). Den
sub-kutana metoden användes mest och anses
tillförlitligast, och tuberkulinets värde ligger
däri, att man genom densamma kan påvisa
smittan även i tidigare stadier, innan några
yttre tecken förefinnas.
Sjukdomens bekämpande sker i
vårt land sedan 1897 enligt ett av prof. B.
Bang angivet system. Genom
tuberkulinun-dersökning påvisas, vilka djur äro smittade,,
och om de äro få, avyttras de genast till slakt,,
men eljest avskiljas »de från de friska i särskilt
hus eller helst på en från den övriga
besättningen skild utgård. Ladugården
desinfekteras, all direkt förbindelse mellan de friskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
