Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"57
kan tillgodogöras blott genom betning, men
skördens större mängd kan vara skenbar,
beroende på att fodret blivit hårt och därför
sammans junker mindre i lassen.
Uppfattningen, att senare betning gör, att betet räcker
längre, beror till stor del därav, att gräset, om
det fått uppväxa till blomning, ratas av
kreaturen.
Skördemängden växlar i hög grad.
Medeltalet för riket plägar vara omkring 3 ton hö
pr hektar; skörden av i:a och 2:a års v. kan
uppgå till mer än det dubbla.
Vallodlingens ekonomiska
betydelse. En anledning till införande av
vallodling på åker (koppelbruk) var, jämte
behovet att skaffa ersättning för den genom
ängarnas uppodling minskade hömängden,
även vallodlingens ringa kostnad genom
besparing av utsäde och bearbetning m. m. Då
odlingen skötes, ss. varit vanligast, utan
gödsling och annan omvårdnad och avkastningen
därför snart nedgår, bliva dessa skiften
mycket litet räntabla, varför ock man rätt
allmänt övergått till att uppbryta dem,
innan skördemängden börjat att avsevärt nedgå,
d. v. s. bibehålla dem blott så länge klövern
varar. Välskött lämnar vallodlingen däremot
det billigaste fodret, särdeles som ett gott hö
i hög grad minskar behovet av kraftfoder.
Sedan arbetsprisen så starkt stegrats, ha
vallarnas betydelse som föga arbetskrävande
skiften ökats, och samtidigt har strävandet att
sköta dem så, att avkastningen kan bibehållas
oavkortad längre tid, blivit allmännare.
Sammanställningen av bokföringsresultat under
senare år hava även visat, att jordbruk med
vallar, på omkring 40 proc. av åkern, lämnat
bästa förräntning. En än större utsträckning
av vallodlingen har lätt till följd en alltför
ojämn arbetsfördelning. Igenläggning till
flerårig vall bör framför allt ske å avlägset
liggande fält, varigenom stor arbetsbesparing kan
vinnas.
Vallbrott, upplöjning av vall samt det
skifte, vara detta sker. Jfr Växtföljd.
Vallmo, Papaver, av fam. Papaveraceœ,
ett örtsläkte med stora blommor med 2
foderblad och 4 snart avfallande kronblad i
lysande färger samt fröhus med ytterst talrika,
små, oljerika frön. Råg-v., P. dubium L.,
kor n-v., P. Rhoeas L., och s p i k-v., P.
arge-rnone L., äro rätt oskadliga åkerogräs. De äro
dock till följd av tidig och rik fröspridning svåra
att utrota. De dödas genom besprutning med
järnvitriol. O p i i-v., P. somniferum L., odlas
i s. Asien, Egypten och s. Europa för vinnande
av opium, örtens intorkade mjölksaft, samt i
mindre skala för skörd av frön för
oljepressning och till krydda på bröd. Den har odlats
även i Sverige, passar bäst på lätt sand- eller
mulljord och radsås på våren med 30—50 cm.
radavstånd, varvid fröet, omkr. 6 kg. pr. ha.,
för sin finhets skull helst blandas med sand.
Skörden bör ske, så snart fröet lossnar i
fröhusen, innan dessa börja öppna sig, varefter
de drösa starkt. Uppgives kunna lämna 700—
900 kg. frö pr. ha., med en vikt av 55 kg. pr.
hi. och oljehalt av 50 %. I Sverige har
resultatet blivit betydligt sämre. Avfallet efter
oljepressningen användes som foder, se
Olje-kakor.
Som prydnadsväxter odlas korn- och opii-v.
i en mängd sorter med enkla eller dubbla
blommor och många färgskiftningar samt de
mångåriga P. bracteatum Lindi, från Sibirien
och P. orientale L. från Armenien, båda
storvuxna, med mycket stora, högröda blommor
och strävhåriga blad, samt den lågvuxna
fjäl 1-v., P. nudicaule L., med gula,
orange-färgade eller vita blommor, vilken fortsätter
att blomma hela sommaren. Alla arterna
förökas genom frösådd på kalljord och äro
svåra att omplantera.
Vällning. Se Hägnadsskyldighet.
Vallört, kaukasisk, Symphytum orientale
Fr., en till de strävbladigas familj,
Asperi-foliœ, hörande mångårig, storvuxen, helt
sträv-hårig ört med breda, på stjälken icke
nedlöpande blad och i de övre bladvecken greniga
klasar av klubblikt rörformiga, rödblå blommor
samt nästan släta smånötter. Härstammar
från Kaukasien och förekommer här och var
förvildad i gamla parker, troligen förr odlad
som prydnadsväxt. Den ätes av alla kreatur
och har förordats och även något odlats som
grönfoderväxt, särskilt för svin. Den är ej
synnerligen näringsrik, innehåller i färskt
tillstånd omkring 90 % vatten, 1.5 proc.
smältbar äggvita och inemot 4 proc. kvävefria
extraktämnen och har icke motsvarat de
berömmande omdömen om dess odlingsvärde,
som förekommit. Förökas bäst genom
rotstockar.
Valnötsträd, Juglans regia L., av fam.
Juglandaceœ, härstammande från
Medelhavstrakterna, är ett högvuxet träd med glatta
parbladiga blad. Trädet är så pass frostömt,
att det endast i landets södra delar, Skåne och
Gottland, kan odlas med fördel. I mellersta
Sverige blir det årligen frostskadat, så att det
ej där utbildar nötter. Förökas helst genom
sådd av nötter.
Valpsjuka, en mycket smittsam
hundsjukdom, angriper företrädesvis unga djur i åldern
2—18 månader. Späda valpar äro i regeln
oemottagliga, och äldre hundar angripas sällan,
emedan de oftast i ungdomen genomgått
sjukdomen och därigenom förvärvat immunitet.
Det är därför sällsynt, att en hund angripes
mer än en gång, och då äldre hundar någon
gång få v., är det vanligen sådana, som ej
förr varit utsatta för smitta. Smittämnet, som
ej ännu påvisats, förekommer i synnerhet i
sekretet från näsa och ögon och överföres
antingen direkt från djur till djur eller genom
personer eller föremål, som varit i beröring med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
