Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vankant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Il62
tillfälliga orsaker utan i stället av en efter
skedd korsning inträffande omgruppering av
föräldrarnas arvenheter, är vad man kallar
en kombinationsvariation (se
Ärftlighet).
c) Ett andra slag av ärftlig variation utgöra
s. k. språngvariationer eller m
u-tationer, även kallade spontana eller
frivilliga variationer eller sports,
vilka uppträda plötsligt och liksom stötvis
utan känd anledning. I motsats till de två
ovan omnämnda slagen variation kallar man
detta slags variation även
diskontinuerlig (språngartad). Av mutationer skiljer
man i övrigt mellan två slag, nämligen
progressiva, som bero på tillkomsten av ett
alldeles nytt anlag, eller riktigare en
dominerande faktor, och retrogressiva eller
förlustmutationer, som bero på ett
anlags »bortfallande» (detta sista ord
betecknar blott, att ett anlag upphört att visa
synbar verkan, ty om den verkliga orsaken därtill
vet man ännu intet). Endast på mutationer
av sistnämnda slag har man säkra exempel.
De förhålla sig i i:sta generationen i regel som
bastarder, och deras avkomma klyver sig på
samma sätt som dessas avkomma (se
Ärftlighet) . Mycket av vad som räknats som
mutation är emellertid av helt annan natur. Efter
korsning erhåller man sålunda ofta »nyheter»,
som te sig som språngvariationer eller
mutationer, men som, enligt vad den moderna
ärftlighetsforskningen givit vid handen, också de
uteslutande bero på en omkombinering av
föräldrarnas arvenheter.
d) Knoppvariationer,
knopp-mutationer eller vegetativa
mutationer bero på att en enstaka cell eller
grupp av celler av någon okänd anledning
förändras och ge upphov till ett skott, som är olikt
växten i övrigt och som, om det,blommar och
sätter frö, genom dessa fortplantar denna
olikhet på sin avkomma. Vissa knopp
variationer förhålla sig i allo som chimärer (se d. o.).
H. T—n.
Varietet. Se Art, Variation.
Varmblodig. Se Hästraser.
Varmbänk. Se Drivbänk.
Varmhus. Se Växthus.
Varmvattenbehandiing. Se Avsvampning,
Drivning.
Vaselin är en blandning av fasta kolväten,
framställd av återstoden efter destillation av
bergolja. Den bildar en gulvit-vit, isterliknande
massa, som smälter vid 30—40° C, är olöslig
i vatten, föga löslig i alkohol och lätt löslig
i eter samt i flyktiga och feta oljor. Emedan v.
ej kan härskna och ej förflyktigas eller stelna,
är det ett utmärkt smörjmedel. I medicin
användes v. för beredning av salvor och som
täckande medel på sår.
Vass, grovvuxna gräs och halvgräs. Se
Bladvass.
Vassbuk. Se Sillfiskar.
Vassla (v a s s 1 e), den efter ostmassans
avskiljande återstående vätskan, innehåller
huvudmassan av mjölksockret och därjämte fett
samt den icke utfällda delen av mjölkens
äggviteämnen (albumin, globulin och den vid
ostämnets sönderdelning uppkomna
vassleägg-vitan, se Mjölk), ävensom salter, med följande
ungefärliga sammansättning:
vassle efteT separer. mjölk helmjölk
vatten..........93.4 93.2
fett........... O.05 0.4
äggviteämnen...... I.o I.i
mjölksocker, (-syra) .... 4.95 4.8
salter.........0.6 0.5
V. är fetare, ju mer fett ostmjölken innehåller,
och ur helmjölks-v. brukar fettet tillvaratagas
genom separering och den erhållna
vasslegräd-dens kärning till vasslesmör. Vid separeringen
avlägsnas inblandade ostpartiklar medels en
i regulatortratten insatt sil. Bästa smörutbyte
erhålles, om v. skummas med låg gräddprocent
(1—1.5 % vid v. av normal fetthalt). I övrigt
användes v. till foder åt kalvar och svin samt
beredning av mesost (se d. o.).
Fodervärdet är x/12 f.enh. Till 1 kg.
viktsökning åtgår vid svingödning omkring 50
kg. v. Syrning minskar vasslans näringsvärde,
men då en ren syrning motverkar andra,
skadliga jäsningar och sur v. är ett hälsosamt och
för svin begärligt foder, anses syrning ej som
ett fel, om den ej går för långt och är förbunden
med orena jäsningar, ss. fallet blir, om v.
förvaras i en behållare, som sällan rengöres.
Vasslesmör, smör berett av vassla (se d. o.).
Vid omkring 0.4 % fetthalt lämnar 100 kg.
vassla omkring 0.4 kg. smör. V. är i regel
underlägset vanligt smör till följd av lukt och
smak av ost samt mindre hållbarhet.
Vassleäggvita. Se Kasein, Mjölk, Ostämne.
Watt. Se Elektricitet.
Vatten är en kemisk förening av syre och
väte, med formeln HaO, och uppstår vid
förbränning av väte eller vätehai tiga ämnen. Dess
täthet är störst vid + 40 C. och begagnas som
enhet för vätskors och fasta kroppars eg. v.,
1 dm3, eller liter v. av denna temperatur väger
1 kg. Dess volym ökas vid såväl uppvärmning
som vid avkylning. Detta förhållande har den
största betydelse i naturen: då vattnet avkyles
på hösten, sjunker det kallare ytvattnet till
bottnen, endast tills dess värmegrad nedgått till
+ 40, vilket hindrar ej allt för grunda vatten
att bottenfrysa och gör, att isen flyter på
vattnets yta, under det att tvärtom under den
varmare årstiden det av solen uppvärmda vattnet
flyter ovanpå och värmegraden avtager mot
djupet. Vid frysning till is utvidgas v. plötsligt
omkring 9 %, varigenom kärl eller ämnen, som
innehålla flytande v., kunna söndersprängas;
frysningen av i sprickor inträngt v. medverkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
