Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenavledning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ü"6S
hava större behov av fuktighet under den förra
delen av sin växttid, då rotsystemet är mindre
utvecklat, mindre efter blomningen, synnerligen
hos de växter, vars näringsupptagande då till
större delen är avslutat.
Vattnets betydelse för
djurlivet. Även för djurens näring är vattnet
det enda lösningsmedlet, likasom även för
avsöndringarna (sekreten) från djurkroppen.
V. är därför även en nödvändig beståndsdel av
alla kroppens delar och utgör växlande del av
dessa och omkring 50 % av hela kroppsvikten.
Slutligen har v. en viktig uppgift vid värmets
reglering i kroppen, i det att denna avkyles
vid avdunstningen av den vid överflödig
uppvärmning avsöndrade svetten. Den mängd v.,
djuren upptaga, inverkar på deras
näringsupptagande, välbefinnande och i någon mån
på vävnadernas beskaffenhet och
produktionen. För ringa vattenmängd i näring och dryck
hindrar fodrets smältning, minskar de flytande
avsöndringarna (urin och mjölk) och gör
träc-ken torr. För mycket v. försämrar även
foder-smältningen, genom att
matsmältningsvätskorna utspädas, utspäder blodet och lymfan,
gör vävnaderna slappa och svällda, ökar
omsättningen i kroppen och avsöndringen av
svett, urin samt i någon mån av mjölk och
föranleder blöt träck eller t. o. m. utsot.
Djuren avpassa vid fri tillgång på foder och
dryck i allmänhet själv sitt v.-upptagande, om
de ej få ett mycket vattenhaltigt foder, som
giver dem mer vatten, än de behöva, och vid
stallfodring är därför önskvärt, att djuren hava
fri tillgång att dricka efter behag. För att ej
djuren må lockas att intaga mer vatten än
lämpligt, bör det saftiga fodret alltid givas
före vattningen, då sådan förekommer.
Dricksvattnet bör ej givas kallt, emedan det avkyler
kroppen och således medför ökad
näringsförbrukning för kroppens uppvärmning.
H. J. Dft.
Dricksvatten. På ett dylikt för våra
husdjur ställer man i allmänhet samma
fordringar som på vatten till människans dryck.
Gott vatten skall vara klart, färg- och luktlöst
samt av angenäm frisk smak. Det bör icke
vara förorenat av ytvatten, exempelvis från
gödselstaden eller av avfalls vatten från
fabriker. Dylika föroreningar giva sig tillkänna vid
analyser, ity att ett sådant vatten innehåller
ammoniak och Salpetersyrlighet (vilka ej alls
få finnas i ett gott vatten), liksom större
mängder av organiska ämnen (vilket visar sig på en
stor »syreförbrukning»), salpetersyra och klor.
Dessutom är fara, att skadliga ämnen, såsom
vissa mikroorganismer, kunna förorsaka
sjukdom. Hämtas vattnet ur brunnar, bör man
tillse, att dessa icke ligga för nära gödselstaden
samt att ytan genom cementering och lock är
väl skyddad från tillrinnande ytvatten. Djuren
äro f. ö. olika känsliga för vattnets
beskaffenhet. Mest påverkas härvid hästar och får, me-
dan kor och svin äro mindre känsliga. Någon
skillnad på hårt och mjukt vatten förefinnes
icke, då vattnet skall användas till djuren;
däremot bör det icke hålla salt i avsevärd
mängd; ty visserligen kunna djuren dricka
härav, men i längden skadar dylikt vatten deras
konstitution. M. W.
Vattenavledning. Se Dikning, Torrläggning.
Vattenbehållande förmåga, jords. Se Jord:
Jordens fuktighet.
Vattenfåra för avledande av ytvatten från
åker. Vattenfåror böra upptagas vid
beredning för höstsådd och vid höstplöjning, men äro
mindre behövliga för vårsådd åker, om ej j orden
är mycket ogenomsläpplig för vatten. De
läggas vid tegplöjning i slutfåran mellan tegarna
och på insidan av vändtegen; därjämte
uppköras sådana särskilt från svackor och upptagas
utlopp över vändtegarna på de lägst liggande
punkterna, men så att utloppen ej ligga mitt
för slutfåror, emedan utskärning då lätt
uppkommer. Alla vattenfåror upprensas noga på
hösten.
Vattenglas, silikat av alkalier, framställes
genom sammansmältning av kiselsand med
alkali karbonat och något kol samt den smälta
massans utkokning med vatten, vari silikaten
lösas. Dessa sönderdelas lätt av syror under
avskiljande av kiselsyra; t. o. m. kolsyra
verkar så, varför v. bör förvaras i väl slutna
kärl. V. användes för impregnering av tyg
m. m., som därigenom blir oantändligt, till
konservering av ägg, som nedläggas däri, till
förfalskning (»fyllning») av såpa samt som kitt
för glas och porslin.
Vattenhjul. De sedan gammalt för
tillgodogörande av vattnets drivkraft använda
vattenhjulen bestå av en grov, vågrät träaxel
med 2 lodräta hjulkransar och mellan dem
fästa skövlar, på vilka vattnets kraft verkar.
Vid lägre fallhöjder användas
underfalls-hjul, d. v. s. sådana där vattnet inströmmar
vid eller under hjulaxelns höjd. Deras nedre
del omgives av en ränna, som sammanhåller
vattnet inom skovlarna ända ned till hjulets
underkant. Om skovlarna, ss. vid mycket
låga fallhöjder brukas, äro plana, radiella,
verkar vattnet delvis genom stöt och
motverkas hjulets rörelse starkt av vattnets mot-
Underf allshjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
