Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenavledning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n68
vissa tidsperioder, första gången under
femtiofemte året från byggnadens fullbordande
och därefter vart fyrtionde år. Nyprövning
gäller endast byggnad, vid vilken kan uttagas
minst 500 turbinhästkrafter vid oreglerat
lågvatten. Lösningsrätt för
tillgodoseende av allmänt behov tillkommer i viss mån
kronan och kan användas vid utgången av
vissa tidsperioder, envar om 40 år från
anläggningens fullbordande. De för expropriation
givna bestämmelser tillämpas. Lösningen skall
sålunda, om ägaren det fordrar, omfatta
jämväl reservstationer, fabriker, ledningar m. m.,
som genom kronans inlösen av kraftstationen
skulle lida synnerlig minskning i värde.
Lösningsrätten avser liksom bestämmelserna om
bygdekraft och nyprövning i allmänhet
allenast större vattenbyggnader och icke sådana,
som tillkommit enligt äldre lagstiftning.
E. T.
Vattenskott kallas i trädgårdsskötseln skott,
som utväxa från äldre stamdelar. Då v.
bildas från grundstammen å ympade eller
oku-lerade växter, tillhöra de den oförädlade
sorten och böra sålunda snarast möjligt avlägsnas
för att ej utan gagn förbruka näring till skada
för trädets ädla krona.
Vattenskruv. Se Vattenuppfordringsverk.
Vattensnäcka. Se Vattenuppfordringsverk.
Vattenspatt. Se Spatt. Jfr Galla 2.
Vattenuppfordringsverk. För
vattenuppfordring vid lantbruket användas mest
pumpar (se d. o.), mindre ofta hydraulisk
vädur (se d. o.), men för större
vattenmängder, ss. för torrläggning av mark, e j e k t o r
(se d. o.) samt framför allt skovelhj ui
och vattenskruv.
Skovelhj ui utgöres av ett hjul med
snett ställda skövlar, som vid hjulets
kringvridning föra vattnet uppför en dem tätt
omgivande, lutande ränna. Väl utförda hava
dylika hjul kunnat lyfta vatten ända till 6
m. höjd och arbeta med 90 % verkningsgrad,
men ju mindre tätt skovlarna sluta till
rännan och ju större lyfthöjden är, dess mer
vatten förloras genom nedsippring; därför
användas de företrädesvis för låga lyfthöjder
och drivas med stor omloppshastighet.
Vattensnäckan,
vattenskruven, arkimediska skruven består
av en kring en axel fäst skruvformigt vriden
plåtremsa, innesluten i och vanligen tätt
förenad med en cylindrisk mantel. Snäckan
anbringas i högst 400 lutande ställning med
nedre änden till större delen nedsänkt under
vattenytan, varvid lutningen regleras i den
nedre änden medelst ett vindspel. Vid snäckans
kringvridning strömmar vattnet genom dess
vindlingar upp mot utloppet i den övre
änden. Manteln kan även göras orörlig, så att
blott skruven kringvrides, och kan i sådant
fall inskränkas till en ränna, som omsluter
skruven undertill men är öppen ovan.
Vattensnäckors verkningsgrad kan uppgå till 80
proc; de drivas i mindre hastig täkt och passa .
för mindre lyfthöjd. Då snäckans gängor äro
vida, är förstoppning så gott som utesluten.
Vattensnäcka.
Vattenupptagande förmåga. Se Jord.
Vattuskräck, r a b i e s, är en akut,
smittsam sjukdom, som förekommer i synnerhet
hos hundar men även hos en del vilda djur,
ss. vargar och rävar, och kan överföras på
alla våra husdjur, ävensom på människan.
Smittämnet finnes huvudsakligen i de sjuka
djurens spott, i hjärnan och i ryggmärgen.
Smittan överföres i regeln genom bett, sällan
genom beröring med sjuka eller i sjukdomen
döda djur. Den förr gängse uppfattningen, att
sjukdomen skulle uppstå av sig själv genom
stark värme, brist på vatten eller
otillfredsställd könsdrift m. m., är ogrundad. Efter
bett av sjuk hund inställer sig sjukdomen van-,
ligen ej förr än efter 2—3 månader, och hos
nötkreatur uppgives inkubationstiden kunna
närma sig ett år. Då smittämnet vid bett ej
alltid inkommit i såret eller det kan
bortsköljas genom ymnig blödning, angripas ej
alla, som blivit bitna. Man brukar skilja
mellan rasande och stilla v., allt efter
som sjukdomen hos hundar visar sig i ett
mera vildsint beteende, vilket är det
vanligaste, eller (i omkr. 10 % fali) med övervägande
lamhetssymtom. Till en början visar sig
hunden orolig och rädd och även ondsint,
men däremellan inträda perioder av slöhet.
Han förtär ingen egentlig föda men däremot
ibland träbitar, halm, stenar m. m.
Könsdriften är stegrad och rörelserna i bakdelen
något vacklande. Hunden strövar vida
omkring, får emellanåt raserianfall och biter då
våldsamt både djur och människor. Stämman
är förändrad till ett mellanting mellan tjut
och skall, pupillen är starkt utvidgad och
bindehinnan blodsprängd, vilket giver djuret
ett vilt uttryck. Efter några dagar inträder
lamhet i underkäken, munnen hålles öppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
