- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
1208

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånglokomobil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kolvslaget skulle innebära ett onödigt slöseri
med ånga, varför man låter sliden avstänga
ångtilloppet, när kolven rört sig endast en
del av sin väg, t. ex. hälften, varefter den
innestängda ångan fortfar att skjuta kolven
framför sig under ständig utvidgning
(expansion), givetvis med fortgående
minskning i trycket pr cm.2, men om detta vid
tillstrypningen vore t. ex. 6 kg., skulle det vid
kolvslagets slut ännu vara omkring 3 kg.
och sålunda fullt tillräckligt för att uträtta
arbete även under senare delen av kolvslaget.

Cylinder med slidskåp.
Cylinder med slidskåp.


Fig. här ovan visar, hur en enkel slid arbetar.
Friskångan inkommer på i fig. ej visat sätt i
slidskåpet C, där sliden G, som från maskinaxeln
får en fram- och återgående rörelse medelst den
åt höger riktade stången, än lämnar kanalen
till A, än till B öppen, än stänger dem båda,
medan expansionen pågår. Rummet F står
genom den runda öppningen i förbindelse
med fria luften, och av fig. synes, att än A, än
B vid slidens rörelse sättes i förbindelse med
detta rum, varigenom den förbrukade ångan
avgår. Genom täckplanens J storlek och läge
i förhållande till ångmunnarna bestämmes
expansionens storlek m. m., som inverkar på
ett ekonomiskt utbyte av ångan. Sliden får
för vissa ändamål en mera invecklad byggnad
än fig. utvisar.

Som maskinen skulle få en mycket ojämn
gång, om lika mycket ånga påsläpptes för
varje kolvslag, antingen maskinen hade
mycket eller litet arbete eller ginge tom med
frånslagen arbetsmaskin, förses den med en
regulator, på lokomobiler en
centrifugal-regulator (se fig. sid. 1206 ovan huvudaxeln).
När den vertikala regulatoraxeln, som med
kugghjul eller rem får sin rörelse från
maskinaxeln och sålunda rättar sin hastighet efter
denna, börjar gå för fort, slå de vid axeln
med armar ledbart fästa kulorna på grund av
centrifugalkraften ut och höja sig, vilken
rörelse verkar strypande på ångtilloppet. När
nu mindre ånga kommer in i cylindern,
avtager hastigheten, kulorna sjunka och
strypningen blir mindre. På detta sätt kommer
hastigheten att hålla sig m. l. m. oförändrad
vid olika belastningar, beroende på
regulatorns känslighet.

Kolvens fram- och återgående rörelse
förändras till roterande hos maskinaxeln på sätt
som framgår av fig. sid. 1206. Vid kolvstångens
högra ände, i det s. k. tvärstycket, som
glider utefter och får stöd mot
styrlinjalerna eller gejderna, sitter vridbart
kring tvärstyckstappen änden av
en vevstake, vars andra ände omfattar en
vevsläng på maskinaxeln och sålunda sätter
den i rotation.

För att motverka de ojämnheter i
rotationshastighet, som äro oundvikliga på grund av
förändringar av kolvens fram- och återgående
rörelse i och för huvudaxelns roterande, förser man
denna med ett stort och tungt svänghjul.

Ångmaskinens arbetseffekt.
Tryckskillnaden i kg. på kolvens båda sidor,
vilken på grund av expansionen är olika i olika
kolvlägen, uppmätes med ett instrument,
kallat indikator. Av medelvärdet på
denna tryckskillnad samt av det antal meter,
kolven rör sig pr sekund, vilket beräknas på
grund av slaglängden och varvantalet i
minuten, kan man bestämma, hur många kgm.
arbete ångan uträttar i cylindern pr sekund.
Genom division av detta med 75 får man
ångmaskinens effekt i hästkrafter, som man
kallar indikerade, eftersom de utrönts med
indikatorn. En del av denna effekt åtgår till
att övervinna friktionen inom maskinen. Den
återstående, nyttiga effekten, som genom
remmen kan överföras till arbetsmaskinen,
mätes- i hästkrafter, som kallas effektiva,
och böra dessa för en god ånglokomobil uppgå
till 80—90 proc. av de indikerade. Det är
det effektiva hästkraftantalet, som är ett mått
på hur mycket arbete kan uträttas med
maskinen. Det i England och stundom även
i svenska priskuranter förekommande s. k.
nominella hästkrafttalet är en kvarleva
från ångmaskinernas första tid och angiver
icke någon viss arbetsförmåga utan hänför
sig endast till cylinderdimensionerna, men kan
verka vilseledande, då det är endast en
bråkdel (hälften, tredje delen eller mindre) av en
modern ångmaskins effektiva hästkrafttal.
Detta uttryck bör därför helt försvinna.

I en ånglokomobil tillgodogöres bränslets
energiinnehåll till en mycket ringa del. Redan
i pannan förloras omkring hälften, och därtill
kommer en proportionsvis än större förlust
i maskinen, då ju ångan, som utblåses med över
100° värme, har största delen av energien
kvar. Betydligt bättre blir det i
kondensor-maskinerna. I mycket stora industriella
anläggningar enligt bränslebesparande principer
har man lyckats få ut 15 % av bränslets
energi som nyttigt arbete, men i lokomobiler av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:26:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lantuppsl/1218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free