- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
1210

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åskledare - Åskäfte - Återvälta - Åtvidabergsras - Ädla hästaveln - Ägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

motståndet. En åskledare utgöres därför aven
stång av en god ledare, som med sin övre ände
räcker över de högsta punkterna av den
byggnad, som skall skyddas, och som har sin nedre
ände så djupt ned i jorden under grundvattnet
och med en så stor beröringsyta med den
fuktiga jorden, att motståndet mot
elektricitetens strömning blir mindre denna väg än
någon annan genom byggningen.

Man har ansett, att åskledaren skulle hava
icke blott, som namnet anger, förmågan att
leda åskan, när den slagit ned, utan även en
avvärjande förmåga, i det att så mycket
elektricitet av motsatt slag mot den, som
finnes i det hotande molnet, skulle i en jämn
ström, d. v. s. utan åskslag, strömma från
åskledarens med en eller flera vassa spetsar
försedda ände mot molnet och därigenom
sänka dess potential, så att ingen urladdning
behövde äga rum. I detta syfte försåg man till
en början åskledarens översta del med en kam
eller en skiva, besatt med spetsar, och lagar
ännu, sedan man övergått till endast e n spets,
att denna håller sig mycket vass, genom att
förgylla den eller göra den av platina, så att
den ej angripes av luften. Sedan man funnit,
hur oerhört snabbt potentialen växlar med
enorma belopp, har tron på åskledarens
avvärjande förmåga allt mer försvagats.
Spetsverkan tillmäter man därför vid de moderna
konstruktionerna ingen betydelse.

Mycket viktigt är, att i byggnadens översta
delar befintliga eller i dess konstruktion
ingående metalldelar bli ledande förbundna med
jorden. Denna del av en nutida å. kallas
fångledningen, som genom
nedledningen förbindes med
jordelektroden, vilken i sin ordning förmedlar
urladdningen till jorden.

Som nedledning använder man med fördel
vattenledningens järnrör, där sådan finnes,
och denna tjänstgör då även som jordelektrod.
När man måste uppsätta särskilda
nedledningar, vore koppar det bästa materialet på grund
av sin stora ledningsförmåga, men koppar
är dyr och frestar tjuvar, varför man nöjer sig
med järn i form av stänger, galvaniserade rör
eller tvinnade trådlinor. Man bör noga tillse
gamla ledningar, så att de ej äro avrostade
eller avbrutna: en åskledare med avbrott i
nedledningen eller vid övergången till jord är en
fara i stället för skydd. Därför måste synnerlig
omsorg ägnas åt jordelektroden, som måste
bestå av tillräckligt stora, under
grundvattnets nivå nedlagda plåtar, vid vilka
nedledningen fastlötts på ett så betryggande sätt,
att avbrott ej med tiden inträffar, eller också
av en lång metalltrådslina, ofta i form av ett
trådnät i stället för plåtarna.

För att bereda trygghet i dessa avseenden
finnas åskledarekontrollanstalter,
vilka utföra saklig kontroll över att
åskledaren är i riktigt skick.

Till skydd mot direkt eller indirekt verkan
av åskslag för metalliska ledningar för telefon,
telegraf, belysning eller överförande av arbete,
alla gående ut på att möjliggöra den elektriska
gnistans överspringande till jorden på en väg,
där den ej gör skada, i st. f. genom
apparaterna finnas särskilda
åskledarekonstruktioner.                G. Tbg.

Åskäfte. Se Fräken.

Återvälta, i vissa trakter använd
beteckning för ett åkerskifte, andra året efter
vallen, då valltiltan således åter omvänts.

Åtvidabergsras har stundom använts att
beteckna algauboskapen å Åtvidaberg. Se
Algauboskap, Herrgårdsras.

Ä.



Ädla hästaveln. Se Föreningen till den
ädla hastavelns främjande.

Ägg. Om utvecklingen av de högre
djurens ägg, se Foster.

Fågelägg omgivas ytterst av ett
kalkskal, som är poröst, så att luftväxling till
äggets inre kan äga rum. Ägg utan eller med
mycket svagt utvecklat kalkskal pläga kallas
vindägg. Närmast under skalet är äggets
innehåll omgivet av en dubbel skalhinna.
Embryot ligger vid den uppåt vända
sidan av gulan, som är rörligt upphängd i
vitan. För övrigt består gulan av näring för
fostrets utbildning. Vitan, som på alla sidor
omgiver gulan och utgör inemot 2/3 av äggets
massa, innehåller ävenså näring för fostret
intill kläckningen. När ägg ligga, i beröring
med luften, avdunstar en del av deras vatten,
varigenom det flytande innehållet minskas och
en luftblåsa uppstår vid äggets trubbiga ända
mellan skalhinnans två blad. Äggs
procentiska sammansättning är i medeltal:
i vitan        i gulan
vatten. . . . . .84        52
äggviteämnen. . .12.5        1
fett. . . . . . .        45
socker. . . . . . 2.5        
färgämnen . . . .        1
askbeståndsdelar. 1        1


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:26:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lantuppsl/1220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free