Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äng - Ängsbollar - Ängsborst - Ängshyvel - Ängskavle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fräkenbotten, grund, dyig
strandmark, bevuxen med dy- och kärrfräken.
Kärräng, mossäng, myrslog,
myrslåtter, vars jordmån består av
torv och dyjord, har en växtlighet
huvudsakligen bestående av starr och andra som foder
mindervärdiga arter.
Sidvallsäng, fuktig, ofta om våren
översvämmad mark, bevuxen med grova gräs
(tuvtåtel, jättegröe, rörflen, ängskavle) och
starr.
Hårdvallsäng, icke fuktiga gräsmarker
med övervägande godartade gräs och örter.
Löväng, med lövträd, buskar samt en
rik gräs- och örtväxlighet bevuxen mark.
Skillnaden mellan dessa olika slag av ä.
ligger sålunda främst i markens
fuktighetsgrad och växtlighetens därav beroende art.
I allmänhet blir denna grövre, växttrådrikare
och mindre smaklig, ju fuktigare och
kväverikare jorden är. Största skördemängden
plägar erhållas vid ett grundvattensstånd av
0.5—0.6 m. under markytan, men smakligare
och mer lättsmält foder på högre liggande
mark, dock med tillräcklig fuktighet, under
det att ett torrt läge och uttorkande jordmån
gör gräset lågvuxet och hårt. Bevattning är
i hög grad ägnad att öka avkastningen av
ängar. (Se Bevattning.) Bördigheten och än
mer fodrets näringsvärde påverkas gynnsamt
av en god kalkhalt hos jorden.
Ängsarealen i Sverige har länge varit
stadd i minskning till följd av uppodling till
åker. Den uppskattades
| år | hektar | % av hela arealen | ||
| 1870 . . . . . | 1,985.847 | 4.8 | ||
| 1880 . . . . . | 1.945,143 | 4.7 | ||
| 1890 . . . . . | 1,675,707 | 4.0 | ||
| 1900 . . . . . | 1.460,504 | 3.6 | ||
| 1910 . . . . . | 1,306,600 | 3.2 | ||
| 1920 . . . . . | 928.539 | 2.2
De största ängsarealerna finnas i landets kuperade trakter, framför allt i Norrland och i det sydsvenska höglandet. Ängen uppskattas sålunda i Norrbotten till omkring 4 och i Västerbotten 2 1/2 gånger åkervidden, i det övriga Norrland samt i Jönköpings och Kronobergs län till 2/3 och i de sädesrika slättbygderna till blott 1/8—1/20 av åkern. Skötseln är i vårt land i allmänhet alldeles försummad eller inskränkt till nödtorftigt bortröjande av buskar och häckning av tuvor. Gödsling förekommer egentligen blott där ängen tagits i bruk för intensiv betesskötsel. (Se Betesmark.) Skördemängden är därför också i allmänhet liten. För hela riket har den uppskattats till i medeltal för åren 1891—1900 till 9.9, 1901—10 till 10.7 och 1911—20 till 11.9 dt. pr ha., men med stora växlingar för olika orter och år. Genom lämplig gödsling skulle otvivelaktigt avkastningen kunna avsevärt ökas, om än ej till samma höjd som för insådda vallar och väl skötta betesmarker,, annat än där bevattning kan åstadkommas. Emedan sålunda jorden kan giva högre avkastning som åker, bibehållas i allmänhet ängar vid det högre stående jordbruket blott där högt grundvatten eller markens stenighet hindrar deras uppodling. Ängsbollar, bollblomster, Troilins europœus L., en på skogsängar i hela landet vildväxande, flerårig ört av sippfamiljen, Ranunculaceœ, med handdelade blad och omkring fotshög stjälk, uppbärande en stor, citrongul, klotformig blomma. Odlas liksom den från Sibirien härstammande mycket vackra T. asiaticus L. i flera former helst på skuggig plats. Förökas genom delning. Ängsborst, borstgräs (se d. o.). Ängshyvel, tuvkniv (se d. o.).
Ängskavle, Alopecurus pratensis L., ett i hela landet, företrädesvis å fuktig mark, förekommande mångårigt gräs med intill im. höga, bladrika strån och 5—7 cm. långa, ka-velformiga axvippor, avvikande från den snarlika timotej ens genom sina mjuka, ludna axfjäll. Från rotstocken utskjuta flera strån och sterila bladskott utan att bilda tuvor. Gräset utväxer tidigt och blommar redan i juni. En mörkaxig form, svartkavle, var. nigricans, som förekommeri östersjö-kusttrakterna, växer frodigare än huvudformen. Fröet väger 0.8—1 g. pr 1,000 korn och bör hava en grobarhet av minst 70 %; grobarheten avtar fört. Ä. sprider sig genom talrika rotskott, bildar på fuktig och bördig jord tätt bestånd, som undantränger andra gräs, samt är mycket uthållig. Den når full utveckling först på 3:e året, och utsädet bör därför vid insådd blandas med frö av andra foderväxter, för att full skörd från början skall erhållas; utsädesmängden vid enbär sådd beräknas till 20—50 kg., << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/lantuppsl/1228.html 
|
