Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärftlighet, Ärftlighetslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att icke tala om ännu mera klomplicerade
fall, men avvikelserna från den allmänna
klyvningslagen, sådan vi ovan lärt känna den,
äro endast skenbara, något varpå vi dock
här icke kunna närmare ingå.
Efter vilka talförhållanden klyvningen än
må försiggå, händer det dock mycket sällan,
att de erhållna klyvningstalen fullständigt
överensstämma med de motsvarande ideala
eller teoretiska. Genom att på grundval av
dessa och de erhållna beräkna det s. k.
medelfelet har man emellertid ett säkert
medel att avgöra, om avvikelserna från de
ideala talen äro större, än som är tillåtet.
Skulle så vara fallet, har man skäl misstänka
komplikationer, vilkas orsaker det då gäller
att utforska.
Avvikande talförhållanden kunna bland
annat bero på, att de förhandenvarande
faktorerna äro av annat slag, förhålla sig på annat
sätt än det vanliga. Man skiljer nämligen
mellan olika slag av faktorer.
a. Komplementära faktorer.
Vid korsning mellan två vitblommiga
luktärter erhåller man ibland en F1 med röda
blommor, beroende på att de vita gömma på
var sin av två sinsemellan olika faktorer, som
var för sig ej åstadkomma någon synlig
färgverkan men, då de sammanträffa, liksom
komplettera varandra och ge upphov till röd
blomfärg.
b. Förstärkningsfaktorer.
Korsar man en ljusrödblommig åkerärt med en
vitblommig, får man i regel en bastard med
röd-violetta blommor, beroende på att den
vitblommiga innehåller en faktor, som ensam för
sig är overksam men förstärker den
ljusröda färgen till violettröd.
c. Hämningsfaktorer kallar man
sådana, som hämma eller hindra en annan
faktor att göra sig gällande. Sålunda kan en
blomma, som annars skulle bli röd, genom närvaro
av en hämningsfaktor, som undertrycker den
röda färgfaktorn, i stället bli vit eller nästan
vit. Borstlösheten hos vete liksom den korta
halmen och det korta hopträngda axet hos det
gamla, allbekanta kubbvetet bero också, enligt
Nilsson-Ehle, på närvaro av tvenne
hämningsfaktorer, som hindra en faktor för borstighet,
resp. en faktor för förlängt strå och ax, att göra
sig gällande.
d. Homomera eller polymera
faktorer åter kallar man sådana, som ha samma
verkan men ärvas och kombineras på
vanligt sätt oberoende av varandra. Nilsson-
Ehle har påvisat ett flertal dylika faktorer
hos såväl havre (kärnfärg och vipptyp) som
vete (kärnfärg och vårvetetyp). Ofta eller
kanske i regel är det så, att ju flera homomera
faktorer, som sammanträda hos ett individ,
desto starkare gör sig också den av faktorerna
betingade egenskapen gällande. Två
»vippfaktorer» åstadkomma sålunda en mera
utbredd vippa än varje vippfaktor för sig. Äro
de homomera faktorerna flera, låtom oss
antaga 4 och kalla dem A, B, C, D, så kan man
ju endast genom deras kombinering med
varandra på olika sätt (ABCD, ABC, BCD, AB,
AC, BC o. s. v.) erhålla en hel kontinuerlig
serie av ärftliga gradationer (ärftlig
fluktuerande variation, sed. o.). Om
flera homomera faktorer förekomma och alla
eller de allra flesta äro samlade hos den ena
av föräldrarna, komma självfallet de individ
i F2, som äro lika med dessa, att bilda de
yttersta eller nästan de yttersta gränserna
för variationen och samtliga övriga att te sig
som mer eller mindre tydliga mellanformer:
variationen blir vad man kallar
intermediär. Förekomma åter de homomera
faktorerna till ungefär samma antal hos de båda
föräldrarna, komma de med dessa lika
avkom-lingarna att bilda mediet för variationen,
kring vilka de övriga gruppera sig som
minus-och plusvarianter (se Variation). Man kallar
denna utom föräldrarna gående variation
transgressiv (överskridande).
e. Epistasi, hypostasi. Hos vissa
svartkorniga havresorter finnes det, enligt
vad Nilsson-Ehle visat, även en faktor för
grå kärnfärg, fast den alldeles täckes av
faktorn för svart: den grå faktorn är, säger man,
hypostatisk under faktorn för svart,
som däremot säges vara epistatisk över
den grå. Vid korsning mellan en dylik svart-
och en vitkornig framkomma emellertid
uteslutande genom omkombinering av föräldrarnas
faktorer även ett visst antal grå, som ju te
sig som veritabla språng variation er (se
Variation).
f. Pleiotropi. Liksom en till att se
enkel yttre egenskap, som vi sett, kan bero
på flera (homomera) faktorer, så kan också
en och samma faktor samtidigt yttra sig
i flera yttre egenskaper; man kallar en sådan
faktor pleiotrop. Faktor och egenskap äro
alltså ingalunda detsamma.
Sådana yttre egenskaper, som betingas av
en gemensam faktor, måste emellertid helt
naturligt alltid följas åt, alltid förärvas
tillsammans, alldeles som en enkel egenskap, och
uppvisa sålunda ett fall av verklig
korrelation (se d. o.). En dylik kan även bero
på vad man kallar faktorskoppling,
varmed menas, att vissa faktorer i strid mot
den vanliga regeln icke ärvas och kombineras
oberoende av varandra utan i stället äro med
varandra mer eller mindre fast förenade.
Samma företeelse har sedermera av den engelske
forskaren Bateson fått namnet
reduplikation, i det han antager, att
egenskapernas, om man så får säga, samförärvning icke
beror på en förening av motsvarande faktorer
utan i stället därpå, att könsceller med just
dessa faktorer bildas i större antal än övriga
slag av könsceller, med den naturliga följd, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
