Lantmannens uppslagsbok / 1226 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svalövs soloärt, en tidig men
tämligen frodvuxen foderärt, med blad utan den
eljest för gråärter utmärkande röda fläcken
samt runda, tämligen stora (1,000 st. omkr.
230 g.) frön med blåaktiga prickar på gul
botten.

Svalövs soloärt.

5. Marmorerade gråärter:
Tidigare odlades under namn av rapphöns-ä.
en (blandad?) sort med medelstora (1,000 st.
omkring 150 g.), rostbrunt marmorerade frön.
Från Weibullsholm sprides en marmorerad
foderärt, som dock är mindre allmänt
odlad.

II. Trädgårdsärter: Av sockerärter
odlas för närvarande mest de högvuxna Grå
jätte svärds-, Grå jätte delikatess-, Moerheims
jätte- och Stor engelsk sabel-, samt av halvhöga
Furst Bismarck och av dvärg- Buxbom. Av
spritärter odlas allmänt de tidiga, medelhöga
Carters first crop och Dippes Mai, den låga
Witham Wonder, den sena höga Victoria. Av
märgspritärter den låga tidiga William Hurst,
den halvhöga tidiga Daisy, de högvuxna
Champion of England, Non plus ultra och den
inhemska, sena, högvuxna Stensärten, m. fl.

Odling. Ä. intaga blott en mindre del
av landets åkerjord, och odlingen har snarare av-
än tilltagit. Omkring år 1870 beräknades ä.-
arealen till omkring 34,000 ha. men hade vid
sekelskiftet nedgått till omkring 20,000, för att
under senaste åren åter något ha ökat, till 38,000
ha. år 1920, varav omkring 30,000 ha. matärter
och 8,000 ha. foderärter, motsvarande 0.8 och
0.2 % av hela åkerarealen. Därjämte ingå ä.
även — men mindre än vicker — i blandsäd.
Odling av mat-ä. förekommer mest i
Mälarprovinsernas och östergötlands slättbygd och
mycket obetydligt norr om Dalälven, foder-
ä. mest i Skåne, varjämte grå-ä. till såväl mat
som foder odlas mest i Jämtland och i mindre
utsträckning ända upp i Västerbotten. Att ä.,
trots såväl kärnans som halmens höga värde,
odlas så litet, förklaras genom följande, a.
Ärters olämplighet på torra, lätta och kalkfattiga
jordslag; b. Ärtodlingen medför vanligen ökad
utveckling av ogräs; c. I fuktigt väder skadas
och förstöres den mot jorden nedliggande
halmen och förloras lätt en del av kärnskörden;
d. Även insektangrepp nedsätta ofta betydligt
skörden, som därför i allmänhet är låg.

Jordmån. Ä. gå bäst till på lätt,
kalkhaltig lera, mindre väl på vare sig styv lera
eller sand-, torv- och mulljord; jorden bör
vara väl avdikad men ej starkt uttorkande.
Då ä. böra myllas tämligen djupt, minst 5 cm.,
är ej faran för jordens uttorkning så stor som
för annan vårsäd, men vid bearbetningen på
yåren bör tillses, att jorden ej är för mycket
uttorkad; bearbetningen bör ej vara alltför fin,
men genom vältning bör jorden tillpackas
kring utsädet.

Plats i växtföljden vanligen
mellan 2 stråsädesgrödor i senare delen av
omloppet, men i senare tid har man även börjat så
ä. på trädesskiftet; lämplig härför är gröpärten,
i sydligaste Sverige även soloärt. Ä. böra ej
återkomma tätt efter sig själv.

Gödsling: lämpligen med 200—400 kg.
20 % superfosfat eller lika mycket
thomasfosfat samt 100—200 kg. 37 % kalisalt, där
kalitillförsel visat sig behövlig.

Sådden bör ske tidigt; Tiburtii dag,
14 april, var av gammalt rätt ärtsåningsdag.
Tidigare bredsåddes ä. alltid; numera användes
allt mera radsådd, som medför samma fördelar
för ä. som för andra säden; vanligen användes
10—12 cm. radavstånd, men ett större, 45—50
cm., medför fördelen, att ogräset kan
motarbetas genom häckning, och även vid den glesare
sådden kan grödan väl täcka marken och
skördemängden ej behöva minskas.
Utsädesmängden efter utsädets grovlek och täthet
200—300 kg. per ha.

Bearbetning under växttiden
förekommer föga.

Om ytjorden hårdnat efter sådden, är dock
skäl att giva ett par drag med slätpinnharv
snett över raderna; först då groddarna börjat
komma upp, medför detta fara för att ärterna
skola dragas upp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>