Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärter - Ärtfly - Ärtgallmygga - Ärtkas - Ärtlinser - Ärtsmyg - Ärtträd, sibiriskt - Ärttörne - Ärtvecklaren - Ärtvivel - Ärtväxt - Äsping - Ättikjäsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skörden av mogna ä. sker vanligen med
slö lie, så att halmen rives av och nedliggande
toppar ej avskäras, eller ock med släprävsa, om
ärterna ligga. För att göra slåttermaskin
lämplig för detta arbete kan bakom knivstången
anbringas en grind av järnspröt med
uppåt-böjda ändar och med avtagande längd på
spröten mot skärapparatens ände, så att det skurna
föres in ur skåret. Den avtagna grödan bör
torka väl före inbärgningen, emedan den eljest
lätt möglar. Ofta brukas att lämna ärthalmen
kvar i hopar på marken för torkning, men
säkrare är att uppsätta den på hässja,
krakstör eller pyramider (se Hässja).
Skördemängden växlar starkt under
olika år, på grund av torka, för vilken ä. äro
ömtåliga, eller mycken väta, som lockar till
fortsatt blomning, eller av andra orsaker.
Medelskörd för riket plägar vara omkring 1,300
kg. (16 hl.) kärna pr ha. och 1 1/2—2 gånger
så mycket halm och agnar, men på god jord i
goda år kan skörden gå upp till det dubbla.
Vikten växlar mellan 75 och 85 kg. pr hl.
Parasiter angripa ärter mycket.
Broddens blad ätas av ärtviveln; under uppväxten
skadas plantan av mjöldagg och rostsvamp
samt av bladlöss. Fröna frätas av ärt smyg
och ärtvecklare.
Fodervärdet av ä. är detsamma som
av bönor och vicker (se d. o.). I medeltal
innehålla de 17—20 % smb. äggvita, 1 % fett,
inemot 50 % smb. extraktämnen och blott
5 % växttråd. 1 kg. motsvarar 1 foderenhet.
Ärtgröpe användes mest till arbetshästar, svin
och göddjur, men kan även utan olägenhet
ingå i mjölkkors utfodring, om
prisförhållandena giva anledning därtill.
Ärtfly, Mamestra pisi L., en mycket
vanlig nattfjäril. Larven, som blir omkr. 4 cm.
lång, är rödbrun (sällan grön) med 4
svavelbruna längsränder. Lever på en mängd olika
växter, gärna på baljväxter, vars blad den
aväter. Besprutning med arsenikhaltiga vätskor.
Se Insektdödande medel. A. T—n.
Ärtgallmygga, Contarinia pisi Winn., en
utomordentligt liten mygga, vars små, gulröda
larver anträffas massvis inuti ärtbaljorna, där
de svårt skada ärterna. Sällsynt i Sverige. A. T—n.
Ärtkas, en av gammalt i Bohuslän bruklig
torkställning för ärter, bestående av takformigt
eller i pyramid resta gärdselstänger. Se Hässja.
Ärtlinser. Se Vicker.
Ärtsmyg, Laria (Bruchus) pisorum L. I
från utlandet införda ärter träffas ej sällan
larver och fullbildade exemplar av denna lilla
skalbagge. Den övervintrar ej hos oss, varför
dess spridning inom landet torde vara
utesluten. A. T—n.
Ärtträd, sibiriskt, Caragana arborescens
Lam., en högvuxen, buskformig baljväxt med
vackert, tätt lövverk av parbladiga blad och
kortskaftade gula blommor i blad vecken. Är
mycket härdig och förnöjsam, trives även på
mager och torr jord och odlas allmänt i hela
landet som prydnadsbuske och i häckar.
Lämnar riklig fröavkastning. Förökas lätt genom
frö, sått på säng, varefter plantorna som
1—2-åriga utskolas.
Ärttörne, Ulex europœus L., en buskartad
baljväxt, fam. Leguminosœ, med stickande
grenspetsar och nålformiga blad, gula blommor
samt ludna baljor med 4—5 hjärtformiga frön.
Ä. växer i sydligare trakter vild på torr jord i
backar och på hedar, särdeles i kusttrakter.
Den bibehåller sig grön och saftig året om och
ätes av får och getter. Den måste dock före
utfodringen krossas för att motverka dess
stickande beskaffenhet. Odlingen har i Sverige
försökts men åter övergivits ss. alltför besvärlig
och mindre lönande, då plantan tillväxer
mycket långsamt och lämnar litet utbyte.
Ärtvecklaren, Laspeyresia (Grapholitha)
nigricana Stph., är en liten, övervägande mörkt
askgrå fjäril, vars gulvita, svarthuvade larver
leva inuti ärtbaljorna på ärterna, som de
söndergnaga. Fullvuxna lämna de på
eftersommaren baljorna för att för puppas i jorden.
Djupgrävning eller djupplöjning efter ärtskörden
anses vara verksamt mot detta mycket vanliga
skadedjur. A. T—n.
 |
| Ärtsmyg. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
