Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögats sjukdomar - Ögontröst - Ölandstok - Ölbrygd - Ölänning - Öppen jord - Örat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflammationer från bindehinnan och framkallas av
samma orsaker. Den igenkännes på att
hornhinnan fördunklas, blir gråaktig eller nästan
vit och ogenomskinlig, och stundom bildas
en verklig böld i hornhinnan. Behandlingen
är densamma som vid inflammation i
bindehinnan. Vanligen går inflammationen snart
tillbaka, och hornhinnan blir åter fullt klar,
men stundom kvarstå mer eller mindre
utbredda vita fläckar, vilket särskilt är fallet
efter läkning av sår på hornhinnan. Hava
fläckarna större utbredning eller sitta de mitt för
pupillen, kunna de inverka menligt på synen
och hos hästar giva anledning till skyggning.
De kunna stundom bringas att försvinna
genom att man på nytt framkallar en
inflammation i hornhinnan, t. ex. genom inblåsning i
ögat av ett retande pulver av lika delar
mjölksocker och kalomel eller ingnidning av 2—5 %
kvicksilveroxid-salva och därefter samma
behandling som vid inflammation i bindehinnan.
Främmande föremål i ögat
förekomma rätt ofta hos husdjuren, t. ex. agnar,
i synnerhet hos nötkreaturen. De avlägsnas
bäst genom att ett finger införes innanför undre
ögonlocket och strykes utefter ögat från yttre
till inre ögon vinkeln. För att minska
känsligheten och därigenom underlätta operationen
kan först indrypas några droppar 5 %
kokainlösning. Har den främmande kroppen givit
upphov till sår på hornhinnan, behandlas dessa
med tvättning med 1 % kreolinlösning eller
2—3 % borsyrelösning, och bör ögat därjämte
skyddas mot ljus.
Starr är bland sjukdomar i ögats inre
delar den vanligaste och förekommer i två olika
former, nämligen grå och svart starr.
Grå starr beror på en grumling av
linsen, som till sist blir fullkomligt ogenomskinlig.
Sjukdomen igenkännes därpå, att pupillen
synes grå eller nästan vit. Sjukdomen
förekommer oftast hos gamla djur och medför ett
väsentligt försvagande av synförmågan och i
svårare fall fullständig blindhet. Behandling
kommer sällan i fråga, då intet medel finnes
att återställa linsens normala beskaffenhet;
endast genom borttagande av linsen kan
synförmågan i någon mån återställas.
Svart starr är egentligen endast en
sammanfattande benämning på en del
lidanden, som medföra blindhet, utan att några
sjukliga förändringar i ögat kunna påvisas.
Månblindhet, periodisk
ögoninflammation, är en antagligen på ett
smittämne beroende allmän ögoninflammation,
som dock särskilt angriper regnbågshinnan,
strålkroppen och kärlhinnan och slutligen leder
till ögats fullständiga förstöring. Sjukdomen
uppträder periodiskt med vanligen 4—6
veckors mellantid och kännetecknas av starkt
tårflöde, rodnad av bindehinnan, varansamling
i främre ögonkammaren, ljuskänslighet och
sammandragning av pupillen; efter några anfall
förminskas ögat mer och mer och sjunker in i
ögonhålan; övre ögonlocket lägger sig i ett veck,
och ögat antager därigenom en trekantig form.
Sjukdomen förekommer ej i vårt land men har
någon gång iakttagits hos importerade hästar
och är rätt allmän i en del andra länder, såsom
Tyskland och Frankrike. Något botemedel
mot sjukdomen känner man ej, och
behandlingen är företrädesvis symtomatisk och i
huvudsak densamma som vid bindehinne- och
hornhinneinflammation.
Ögontröst. Euphrasia o†ficinalis L., är
en blott några få tum hög ört av
skeplingfamiljen, Scrophulariaceœ, med nästan oskaftade,
äggrunda, sågade blad och ett bladigt ax med
små, läppformiga, vita, blåstrimmiga,
gulfläckiga blommor. Den är anmärkningsvärd
därför, att den är en halvparasit, som tager näring
från gräsens rötter. Den kan motarbetas
genom några år å rad upprepad slåtter tätt invid
marken, innan den satt frö.
Ölandstok. Se Potentilla.
Ölbrygd försiggår i huvudsak på följande
sätt. Sedan det torkade och från groddarna
rensade maltet krossats, sker mäskning,
d. v. s. uppvärmning i vatten, varvid större
delen av maltets bertåndsdelar (socker, dextrin
och äggviteämnen) löses. Lösningen kallas
stamvört. De olösta beståndsdelarna,
dravet, frånsilas, varefter humle tillsättes och
vörten ånyo kokas och filtreras. Efter
avkylning försättes vörten med jäst och jäses först
i öppna kar (huvudjäsningen) och sedan i
lagerfat (efterjäsning).
Vid beredning av underjäst öl (lager- och
pilsneröl) förjäses vörten vid låg temperatur,
5—10°. Vid brygd av gammalt svensköl,
porter, det tyska Weissbier etc. sker huvud
jäsningen vid 10—12° och blir därför häftigare,
så att jästen hålles i rörelse (överjäsning). Chr. Barthel.
Ölänning. Se Pony.
Öppen jord betecknar jord, som plöjes
(eller gräves) mellan varje skörd.
Örat, hörselorganet, utgöres av ytterörat,
mellanörat och innerörat eller labyrinten.
Ytterörat består av utörat och yttre
hörselgången. Utörat är en mussel- eller
tubformad broskskiva och har till uppgift att
uppfånga och samla ljudvågorna. Det är hos
husdjuren rörligt fäst vid yttre hörselgångens
mynning och försett med flera muskler,
varigenom det kan inriktas åt olika håll. Yttre
hörselgången (A) är en kanal, som till en
början utgöres av brosk men sedan går in i
tinningbenet och förenar utörat med mellanörat.
Dess hudlager avsöndrar från talrika körtlar ett
klibbigt ämne, örvaxet. Mellanörat (C)
är en oregelbunden hålighet, trumhålan,
i den del av tinningbenet, som för sin hårdhet
kallats klippbenet. Genom en över yttre
hörselgångens inre mynning spänd elastisk hinna,
trumhinnan (B), är mellanörat fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
