Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja — så mycket vet man då — sade
Nejla, när jag bad honom berätta en historia
— ty om någon människa hade det bra, så
var det min egen köttslige farbror, lappmannen
Eskil Mantelin, och så skulle olyckan komma
så ohjälpligt starkt just över honom... ! Många
renar hade han, tre präktiga söner, som flögo
som en vind på skidorna, och en hustru,
som var så god och dog just när hon blivit gammal
och utsliten. Stark och frisk var han -och akta d,
så man steg upp och gav honom plats i kyrkan.
Ja, med ett ord, han var en mycket lycklig man.
Och ändå — ! Olyckan var svenska och kom en
vacker septemberdag ridande i klövsadel från
Bydalen, just den tid när renarna logos ut till
slakt och märkning. Utan förare kom hon och
med en mycket liten packning och en stor, stor
sorg, som hon genast delade med sig av, så själva
luften blev liksom tjock.
Hon såg utan att se, hörde utan att höra, men
när en av oss gav hästen ett slag på länden, så
han skulle återvända, så nickade hon bifall; hon
ville så ledes stanna?
Och stannade gjorde hon natt efter natt, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
