Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
en häftig storm med stormen ännu darrande kvar
på fjällspetsarna. Nejla kunde inte ta ögonen
från henne.
Mitt emot — tvärs över de bruna djurryggarna — t ittade fram ett som jag för st tyckte alldeles obekant mansansikte under vår vackra helgdagsmössa. Det var min farbror, som under
denna enda natt blivit på något vis uppflyttad
och bortflyttad — h an hörde oss inte mera tilll
Gång på gång ropade han med röst av ung
man vilka renar som skulle fångas; gång på gång
bjöd hon till, två hade hon redan fått omkull,
dock med hjälp av sönerna; så fick hon lov
att »försöka alldeles ensam!» Och hon försökte
»alldeles ensam». Gud hjälpe henne och Gud
förlåte henne; jag kan det inte. Vet du vad de
där små vita stadiga kvinnohänderna gjorde?
Jo, hon lutade sig starkt bakåt och slog ned hälarna som om hon blivit ett med fjället, så lät hon
snaran ringla sig i mjuka vackra bukter ochfalla —
inte bland djuren men kring min farbrors, hennes egen älskade makes hals! Så stöp hon baklänges »av våda» och drog till — också av våda!
Komma fram fort nog kunde ju inte sönerna
göra, fast de togo skutt som viga lodjur tvärs
över de böljande djurryggarna. När de kommo
fram, var han redan död, och vad kunde man
säga —göra? Det v ar ju »bara en olyckshändelse?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
