Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
— Elända, vad har ni nu gjort för niddåd
igen?
Han alldeles piskade henne med ögonen.
— Olyckshändelser är ju er specialitet, det!
Men hon bara svarade med en blick —en varm,
innerligt glödande kärleksblick och höll till sköld
fram gossen, som log och sträckte armarna på
sätt han aldrig skrattat och lett mot oss.
Kämpens ansikte kämpade hårt, molnen ville
vika för solen, men så fattade han tydligen sitt
beslut, tog gossen på sin arm, lade det vackra
barnaansiktet tätt intill sitt eget och sade:
— S e lappmän! Se, se noga!
Och vi sågo, sågo noga, att de två voro
varandra lika som tvenne olikt mognade bär på
samma buske, lika som bara en son kan vara
lik en far.
Så talade han igen med hes röst:
— Min skuld har jag tagit, på mig och bekänt;
för den har jag blivit ådömd till bot att göra
ett års missionering i f jällen; jag visste bara inte
att ett barn fanns!
— Det finns intet barn för e r, svarade vår
änka stolt igen, detta är lappmannen Mantelins
son, född genom ett under. Bevisa motsatsen,
den som kan.
Men kämpen ropade i ångest:
— T ro henne inte, tru henne inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
