Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
snö, sina hjordar samman inom de t risade gemensamma stängslet, där korna mjölkades. Där kastades alla de ståtligaste »tömfria» medelst lasso
till m arken. Ja, på så sätt utvaldes till G lansvits
make Tokio, den halvvite, nästan hennes like
i skönhet, fast han hade bringan skämd av en
handfull svarta hår.
Mot den tid att Glansvit skulle föda, vakade
gamle Tatjtje natt och dag, ty olyckan sover
sällan tungt i fjället. Stala, den onde, skrattar
ofta i fjället. Och så äro renkor så fulla av
nycker, så lika vinden, så svåra att förstå sig på.
Ibland faller det dem in att vilja föda sina första
små precis på samma fläck, där de själva för
första gången fått skåda fjället. Då kan intet,
återhålla dem. Som ett grått moln rusa de uppför
eller nedför berget, springande som om marken
vore lagd med eld. För lappen är då ingen annan
råd än att bryta upp från bete och från ro samt
driva hjorden i deras spår.
Många kalvar födas ändå i lönn; några leva,
andra bli mat åt djävulens mest älskade son,
vargen. Och så på hösten kommer den eviga,
aldrig slitna striden om rätten till enörat ellei
den omärkta renen.
Men Glansvit tycktes lugn: hon belade sida
vid sida med modern, som hennes vana var,
och sprang varje kväll bland de andra unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
