Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
den raggigaste av alla de »tömfria», en utböling
med två tomma kramhorn och ett lopp tungt
som en björn. Kalven hon födde var också den
fulaste i hjorden — men för den hade hon
kärlek !
Ingen mor var snabbare att varsna och vädra
en fara och varna hjorden, ingen mor modigare
att hålla stånd mot varg och järv, ingen mor
kraftigare att vid uppbrott arbeta sig fram till
de mest skyddade platserna i h jordens mitt, ingen
mor lockade mer uthålligt, mer ömt än Glansvit-
undret.
Gamle Tatjtje knöt ofta handen åt henne,
när han gick henne förbi. »Du v arg, du smutsiga
lämmel, du skamfläck, du fjällets smuts», ropade
han! »Nästa vår skall du åter föda en snövit kalv!»
Men Glansvit födde aldrig någon snövit kalv
mer. Den första i hjorden, som den hösten utvaldes till död, var Glansvits självvalda make.
Med den mördande kniven i nacken sprang
han först i vida, sedan i allt trängre ringar,
sprang kring till dess Glansvit, som gång på
gång föll i förtvivlan, kastade sig mot det sega
stängslet — — — Så föll den knivmärkta ned
— död. Hämndfullt styckade Tatjtje sönder
den ännu sprittande renkroppen — hängde upp
de röda köttstyckena i det högsta trädet invid
sin kåta och lade sig sedan nöjd till söm ns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
