Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
icke syntes kraftigare än en knappnålsrepa på
ett vatten. Och svarta ögon hade han, mjuka,
som randen på renens rygg, och stark var han.
Ja, du kan icke tro, hur stark han var: så
stark, att han på ryggen tog den rivna renen
och bar den lika lätt som en ung mor bär konten,
där hennes förstfödda, mest älskade barn sover.
Fyra bruna myrfäder hade han slagit, och när
gråben, fjällets pest, korn och tittade, behövde
han bara spotta — s å här — tvi! för att djävuls-
hunden skulle springa!
Ja, sådan var han den fogden, som herrskapen bjödo till eget bord och handelsmännen
rullade sig för som lassobundna renar.
Men icke alltid hade han varit så utmärkt
och så högt aktad. Hu då, nej, nej!
Det fan ns en tid, när han kallades »den v ilda
lappen». Hej, så han då drog fram på marknader och bland oss!
Och eldkaggen diade han som om den varit
hans moders bröst och sov med den i famn gjorde
han, sov, så att vi andra fattiga fjällmän måste
krypa som slingrande ormar för att lyckas ur
den suga åt oss några bleka droppar. Men
brännvinets ande var hans vän. Ack, ack, ack,
så vackert han diktade, när han var eldvattnets
gäst — o ch så vackert han såg! Han såg silver-
sjöar med simmande guldfiskar uti; han såg lap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
