Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
blind, vem skulle då hålla grottan varm? Ingen.
Ja, så trodde Skjul, men ...
Nu äro vi komna till den svarta dagen, då
som en ilande vind flög ropet genom lägret:
Hilje har fått hem brännvin! Hilje har fått
hem brännvin!
Alla tjöto detsamma; barnen med, ja, till
och med rackorna lyfte upp huvudet ur sömnens
djup och skällde: Hilje har fått hem brännvin!
Högst tjöt norsk-svenskan i kåtöppningen, skamlös
som vanligt i kort vadmalskjol, tjöt, att ungmor
— som hon inte tålde — nog var den som gjort
gärningen. Ungmor tjöt försvar tillbaka. Oj, oj,
oj, en sådan dag det var! Och på talarestenen
stodo Hilje och Muonke mitt i solljuset och kysste
kosan gång på gång och sjöngo högt. Med det
mörka fingret tryckt mellan ögonen höll fogden
kärv räfst, medan Anna, vår enda svenska, läste
högt ur bibeln, läste, så orden stänkte som eld
ur kåtan. Alla de så hårt frågade männen betygade med stor högtidlighet sin oskuld. Då föll
fogdens öga som ett yxhugg på Skjul, men Skjul
steg fram, lade mössan på marken och svor,
att han var oskyldig som ett nyfött barn.
Och det var han ju.
Och Muonke sjöng :
— Jag går i tusen tankar, när jag på fjället
vankar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
