Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
armbågen så här; så ropade han, örn i tonen till
hustrun: Hur är det ined dig, Margareta?
Sen röt han till och tog ett språng mot
elden, där guldorden på pärmen ännu lyste, men
där bladen icke levde mer. Vad han ryckte fram
ur elden var endast dansande askflarn!
Då grep han svärmodern med sina stora
vackra händer och ruskade henne, bara ruskade —
ruskade, till dess hennes huvud föll å t sidan som
en av stormen avknäckt stjälk ...! Sen gömde han
ansiktet i händerna och snyftade, snyftade. Ja,
så gick det till, när fogden skakade livet ur svärmodern sin — — —
Skjul blev en mycket berömd man efter
detta. Både landshövding och länsman med guldträns på mössan kommo och talade med Skjul och
berömde honom för hans stora klokhet — ty Skjul
var ju d en som hade tänkt allt, sett allt och visste
nu att berätta allt.
Fogden togo de och förde bort, fast vi erbjödo
att lämna hundra renar i böter för honom, men
han talade aldrig sedan de satt honom i det
mörka, svarta stenhålet i den mörka, svarta sten-
byggningen. Hög överhet trodde honom vara en
mycket elak och hårt förhärdad lapp, men han
hade bara skakat död på sina egna tankar på
samma gång som han skakade död på svärmodern
sin. Men så fick Kristus bud och kom genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
