Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Nejla tar av sig mössan? Men han, stackars
pojke, kunde inte tro, han bara grät och jämrade sig!
Men så lade hon handen på hans axel och
sade :
— Jag lovar, Olof.
Och nu, nu trodde lian, och så gingo de hand
i h and ned för att möta sitt öde.
Men då steg Nejla fram, med mössan på
förstås , o c h s a d e : M e n s j ö l a p p a r , v a r f ö r g å t v å ?
Han frågade bara efter e n brud.
Men då skakade hon på huvudet och tog
hans hand fastare i sin, sedan så sade hon : Ja,
kanske det är det bästa att jag kom mer ensam —
först. Tack — Nejla.
Nejla kände sig mycket stolt — nästan som en
fader !
Så gick hon rakt in i kretsen av män, som
nu bildats kring lämmeln och sade lugnt: Här
är jag, om det är mig du menar förrymd. Ingalunda! Jag har alltid längtat till att se högfjällen.
Jag — jag hoppas du inte är ond?
Lämmeln var inte vacker att se på, men så
gick det med honom som med alla män som kom
i hennes närhet, han kunde inte stå emot, man
riktigt såg hur hans tjocka fula händer ryckte
av begär att få smeka och trösta henne. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
