Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
så sa’ han med så mild röst han kunde åstadkomma ur sin tjocka buk:
— Du skull e bara ha sagt åt mig; det här har
sett iJla u t för andra.
Snabbt tog hon nu min son Olof vid handen, drog honom inom kretsen av män och sade
lika lugnt:
— Jag har lovat hans mor att hjälpa honom,
jag vore glad om han fick komma endera vid
gruvan, vid bygget elle r vid fallet; han duger nog
till alltsammans — — —
Vi lap par hisnade, och ändå låg det igen so m
ett sakrament över henne; vi visste att hon aldrig,
aldrig skulle tillåta sig något så uselt som att
smussla in sin älskare i mannens bröd.
— Du b o r d e känna honom, han är ju av ditt
eget blod, han är ju din egen halvsysters son,
denna syster som lämnats i nöd av vem —vet du —
Om den präktiga lämmeln hade kunnat rodna,
så skulle han ha gjort det, nu blev han smuts-
gråröd i stället och blinkade till som inför eld.
Men så sade han — hövligt :
— G ärna, efter du har lovat. Vid fallen behövs alltid armar, han kan få komma som vår
dräng!
Voj, voj, så det tog!
Min nya son sänkte blixtsnabbt handen
mot slidkniven, men innan bladet hunnit bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>