Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
många oförståndiga lingrenars bukar: stängslet
kring korna sögs upp av »den röda vinden», så de
alla flydde; »bruna far» tröttnade på hjortron
och började riva ren och värst av allt tidigt på
hösten föll blöt snö, över vilken nattfrosten sedan
bredde sitt tjockaste täcke!
Fälten voro icke längre gråa utan rödflam-
miga av blod från renarnas evigt sargade ben.
Snart var hunger det enda de orkade knacka
fram ! Och under glastäcket log mossan så lockande! Allt fjällfolk måste det året nedöver, allt!
Somliga drogo ända till havets rand, men detta
ville ej Pako-Storherrn.
Icke alla fjällmän må väl av att ens se
vattnets stora platta, fula vidder! Pako-Storherrn
hörde till dem!
Trots allt ont vi sleto och fast ingen förstod
varför, höllo vi oss med klor kvar i fjället. Skjul
var fogde hos Pako-Storherrn då och hans mest
betrodda man, ty Skjul har alltid varit sådan att
han blivit den mest betrodda, blivit det för sin
stora vishets skuli.
Och nu talade Pako till sist. — Han kände
till ett bete långt borta och dolt av mycket onda
vägar, men där i s tället alltid en len vind rådde
och mossan var mjuk ... dit skulle vi tåga. Alltid
vill Skjul minnas den dagen vi bröto upp. Våra
vackra flickor tågade på ömse sidor om »moln-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
