Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Ja, så berättade han att han skötte hjorden
ät många lappar, ty sådana måste en fjällman
alllid säga för att skydda sig för svensken, som
ständigt frågar: »Hur rik är du, lapp?» och slutade
med att bedja länsman själv nyttja sina ögon.
— Se på o xarna, grät Pako, se på deras ben
utan skinn och på deras sidor utan kött! Jagar
du bort oss, dödar du många fjällmäns hela egendom och min egen son, om vilken liv och död
slåss därborta i tältet, fast livet är mycket, mycket svagt.
— Ni lögnarpack! skrek nu klump-Johan.
Du h ar visst.ingen sjuk son! Läs kontraktet högt,
länsman! Sen ska vi göra processen kort! Länsman, alldeles ung och ljus och med ögon som
värmde med samma dager som skogen nyss —
dager från sol som inte syns — tog det stygga
papperet, som klump-Johan lämnade honom. Men
nu kom Jakkos unga hustru utstörtande, kastade
sig på knä bredvid Pako och s nyftade : För Kristi
skull, driv inte bort oss! Den goda svetten syns
i hans panna, men blir han nu åter lagd i den
k a l l a , r u l l a n d e a c k j a n s å . . .
— Skogen ä r min, min, genom lag ! vrålade
Stor-Johan. Bort med er!
Länsmannen såg sig noga omkring, o, så
noga omkring. Kanske såg han längst på Jakkos
fagra, fast av tårar rödsvullna hustru, så öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
