Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
hälsade och lämnade kaffe. Han bad om horätt
och ville bli upptagen som eget barn »hos sina
goda vänner, de fina Nedvikslapparna».
Han satt rak vid stockelden och berättade,
medan lågorna kommo hans skägg att lysa och
fogdens kåta, som var den största, fylldes snart
av lappbyns folk; alla lyssnade med öppna öron
och öppna ögon.
— Onda tider där norröver; tvåbent varg
strö salt till höstack för att locka dit ren —
sen stämma lapp till ting!
Männen vid elden nickade; detta var något
som vinden viskat länge och det från mycket
närmare håll än »där norrifrån».
— Så måste han nedöver. Över onda stigar
hade vägen gått; fjorton renar hade fallit för
skott, komna ur bössa utan hand.
Åter nickade männen vid elden. Detta var
något de också kände till!
Så hade han fångat två helöron »på känsel»
att de voro hans, och de voro hans! Känner en
lapp igen sin egen hjords egna barn?
Männen vid elden nickade instämmande.
— Känner ej lappen igen sin egen hjords
egna barn!
— Men innan han hunnit trycka in märket på
de döda kropparna, ty han hade dödat dem av
fruktan, hade länsman kommit och gjort beslag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
