Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
— Solmodern själv skapade ju de första lappmännen, och hon skapade dem höga, ljusa, med
skägg som guld och ögon blå som himlen, så.
att hon lätt skulle kunna skilja sitt eget, mest
älskade folk från andra folk. Så släppte hon
oss på jorden till herrar och sade: Våren goda,
våren starka, våren lyckliga. Och vi voro goda,
vi voro starka, vi voro lyckliga. Vi bodde i
hus av guld, och vi sovo i si dengrottor. Vi hade
stora härar, och vi kunde se förborgade ting
och befalla vinden. Men ni vet, han, den onde,
han Stala —
— Stala, Stala! gick det som en skälvning
genom männens krets — — —
— och hans onda hustru Rothake —
— Ro thake, Rothake, lät det bävande från
dörren, från kvinnorna.
— skynd ade sig att föda så många barn, alt
de förmörkade jorden. De ha de också härar, onda,
starka härar, och befallde inte vinden utan stormen, och så blevo de, som voro födda till herrar,
slagna och fördrivna till fjällen, där de måste
bygga åt sig så små kåtor, att deras ryggar
krympte och deras ansikten blevo mörka av röken
från de smygtända eldarna —
Men Solmodern övergav icke sina mest
älskade barn, utan skapade åt dem renen och
åt renen mossan på fjällets rygg, så han kunde där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
