Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
av barnen — och modern, naturligtvis inte var
att räkna på.
Från det nya templet manade den i lu ften
klingande klocksången; från kapellet slog dem
till mötes dödens isande tystnad. — Det var ett
Guds hus utan anspråk, kapellet — st ort som ett
lusthus och massivt hoptimrat i form av ett kors.
Men korset på taket lyste som guld i solen, och
de massiva väggarna hade av sol och regn under
årens lopp från enkel furu förvandlats till dyrbar ebenholts.
Inuti fanns bara några grovt tillyxade träbänkar och en egendomlig predikstol, formad av
en rot — e n skogsjättes underbara rot, verkande
rent konstnärlig. Altarprydnaden var ett kors
med törnekronan, och tavlan, där numren sattes
upp, var av flis.
Med stadiga steg gick gammelprästen uppför den träbelagda gången, så nött att i den syntes som en smal stig, förande rakt till altarringen. Så steg han uppför stegen, som förde till
predikstolen, och såg sig omkring i d en tomma
kyrkan. Så böjde han knä och bad — ba d länge;
därpå talade han med hög och ljudstark stämma :
—• I Guds, Fadrens och Sonens namn.
Minns ni, vänner, som vänta mig därborta
i nya kyrkan, minns ni hur ont vi sleto, när
vi inte hade något Guds hus alls att samlas i?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
