Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiggare-Lars! Fy, så smutsig han var, gubben, och så jämrande och förfallen, när han
varje år vid juletid hemsökte den lilla kuststaden
för att tigga sin stora läderränsel rund av mat!
Och hans alltid sjuka hustru Maija, sen! Jo, hon
var en fröjd för blicken; brunbarkad av vind och
rök, r ödögd och med kolten flottig efter a vstrukna
fingrar, därtill snedvärkt av lappens ris, gikten,
och nästan alltid »litet full».
Deras »hjord» be stod av en enda ren, en gammal, ruggig oxe, som sörjt bort både hår och
horn och nu undergivet tog föda ur strå och ax,
lik vilkèt annat Tdövlågdjur som helst.
Men hur han kunde sucka, den renen : sucka,
sucka, sucka!
Nu var det jul igen, och som vanligt gled
Tiggare-Lars inom köksdörr efter köksdörr, alltid
jämrande samma visa: Go’ jul, go’ jul! Giv ett
fattigt köttben åt en fattig lapp.
Ingen tänkte på att sätta sig upp mot hans
enträgna krav: man ansåg honom som en den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
