Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
klara julhimlens lätta skuggor — och så fylldes
hans ränsel gång på gång med idel »goda
saker».
Lars besökte endast bestämda hus, dem, där
brännvin följde gåvan; men i dag blev han svårt
freslad att också försöka sin tur i den ljusa,
höggavlade byggnad, varmed gatan blommat
sedan Lars var i staden sist och ur vilken
trängde jubel och barnskratt som kvitter ur
ett fågelbo.
Men hur det var, så kom han ihåg Mai’ja,
ty hon var sådan, Maija, att han måste komma
ihåg henne — trots gikten. Â, vilken kraftig
soppa Lars kokade den dagen av fiskben, köttben
och rökta renben. Just dessa var det — som
gåvo soppan den goda, goda smaken!
Lars suckade, ty lik de flesta lappar hyste
han på djupet stort, f örakt för det »lena» köttets
fadda smak.
Men — nöden !
Lars hade själv haft renar; Lars hade själv
haft makt; Lars hade själv varit en storgrann-
lapp — tro dde han! Det var så mycket Lars trodde
och i s å mycket han hade svårt att minnas rätt.
Den egenheten störtade honom den gång han var,
inte en storgrannlapp själv, utan iilldräng hos en
sådan grannlapp och satt till vaktare över stora
hjordar. Lars trodde, att han jagade vargen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
