Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Också var hans: »Go’ jul, go’ jul!» bara eu
listigt utfunderad och lisligt brukad formel för
att lättare öppna hjärtan och händer.
Hade någon klämt honom på allvar för att
få veta de ordens innebörd, ja, då hade nog Lars
blivit tvungen att »slingra sig», något, som likväl
icke skulle ha förorsakat honom en så ,särdeles
stor svårighet, efter lappen just fått gåvan att
kunna slingra sig och därigenom finna skydd
mot oförståndiga frågare.
Och nu var Lars i staden...!
Först på själva julaftonen kände Lars ny
håg vakna i sig att hälsa på i det ljusa huset.
Han hade under dessa dygn sovit flitigt,
»ätit ränsel» flitigt och mått så gott, ty tack
vare den goda maten hade Maijas lynne varit milt
som dagg. Men nu kommo hennes plågor så
häftiga, att Lars måste till bot lämna henne brännvinskuttingens sista, allra vackraste droppar. Den
olyckan eggade L ars till b rådska. Raskt lade han
en ny stock på elden, tvättade sig genom att med
snö röra. omkring ansiktets smuts och skidade
så i väg till staden, rak och ung, i st ället för
krokig och stapplande... Nu i mörkret behövde
han inte så mycket tänka på skröpligheten! Vem
ville väl ge något åt en ung lapp? Varje fönster
i den lilla staden lyste i brasglans, och Lars
tyckte, att i kväll vilade den stora fjälluften och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
