Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
fick bullar ocli små, små brödting, som han ej
visste, vad de dögo till, varför han gömde dein
åt Maija, och han fick höra musik från en stor
svart »gömma kläder i», som sjöng så vackert,
att Lars grät, och han fick tobak och cigarrer,
och de andra fingo stora, stora paket; och alltsammans kom från — Jesubarnet, som bor i himlen
och som skänker allt åt dem, som ivrigt bedja
honom.
— Allt? frågade Lars darrande.
— Allt, om man bara ber sant, svarade den
milde farfadern, han, som vinden böjt...
När Lars kom ut, tumlade han till, yr som
om han ramats av björn.
Men så kastade han sig på skidorna och
flög tillbaka till det omätliga, isbundna havsbandet, där hans usla lilla tält var fastpålat
för vindens skull.
Försiktigt ställde Lars skidorna mot en snövägg och tittade in i kåtan, där Maija låg och
• saligt jollrade med brännvinets gud. Ha, .så styggt
och fult därinne var! Inga mjuka hudbäddar;
intet smyckeskrin, inga djupa, stora kopparkittlar
och hur mörkt och kallt, hur »utan jul»!
Jul var glädje, glans och människor, som
voro goda mot alla — också mot fattiga lappar!
Men vänta — snart skalle han vara en hövding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
