Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
sig över Lars, som vit av förfäran kastade sig
på knä och nästan tjöt :
— Snälla Jesubarn, smäll inte Lars. Snälla
Jesubarn, smäll inte Lars!
Men stjärnorna föllo, föllo så de riktigt
»klöste» Lars, som till sist, nästan utan vett av
förfäran, rusade in i kåtan, ryckte den yrvakna,
grälande och svärjande Maija från granrisbädden,
slängde henne handlöst på den strålande snön och
skrek :
— Smäll henne med, goda Jesubarn, smäll
henne m>ed, om du skall slåss, smäll henne
mycket, men skona den gode Lars!
Men stjärnorna rörde inte Maija; de endast
föllo ö ver Lars ...
Då kastade Lars sig ännu en gång på knä
och ropade under våldsam gråt:
— Goda Jesubarn, förlåt Lars, att han icke
bad sant! Lars har ljugit, alltid ljugit. Lars
är en fattiglapp — ingen storlapp! Men nu skall
han aldrig ljuga mer, nu skall han bliva en verkligt stor man och en riktigt fin lapp!
När stjärnregnet strax därpå upphörde, bar
Lars på darrande armar den nu inte längre svärjande, utan häftigt gråtande Maija in i tältet och
lade henne nästan varligt på den rimfrostskim-
rande granrisbädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
