Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Sedan störtade han till det »ljusa huset» och
berättade, snyftande och högt skrikande, »att Jesu-
barnet ’klöst’ honom med alla sina stjärnor —
bara därför, att han inte ’bad sant’»...! Full
förmåga att se rätt och att minnas sant fick väl
Lars aldrig; därtill var hans lappblod alltför ä kta;
men han lärde sig förstå skambördan av att
ljuga och av att tigga.
Den blide farfadern, han, som vinden böjt,
tog både Lars och Maija i en lång och tålmodig
skola och hjälpte dem efter en tid med penninglån
till inköp av nya renar. Sen suckade den gamla,
tåliga renoxen aldrig mer — ja, han fick till
och med kraft att skaffa sig nya hår och nya
horn i den stolta fjälluften, i vilken också Maija
blev allt mera blid och mild. Ja, till sist blev
hon så blid och mild, att hon dog »utan a tt någon
bad henne». Lars grät »en hel halv dag» och
började sedan att böja ihop en ny stor kåta
av fjällets virke, de böjliga, krokvuxna björkstammarna. Kort därpå tog han sig en ung
hustru, en, som visserligen hade en tunga, men
en mild ...
Bland lappar, med rot från Lars’ stam, blev
snart den vanan fastslagen, att äldste mannen i
kåtan varje julafton skulle vid stockelden berätta,
hur det gick till, när Lars, förfadern, fick »smäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
