Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
nom att kväva just lappen i sig, hade han lyckats
hålla sin hjord samman och uppfostra sina barn
till ärliga och rättskaffens människor. Men för
sitt folk — vad hade han gjort för sitt folk —
för sitt förgiftade, förslöade folk? Faran kom
i n t e l ä n g r e u t i f r å n m e n i n i f r å n . . . De t g o d a
kunde de kristna inte lära lappen — bara det
onda? Vems var felet?
Inte lappens, ty lappens dygder och lappens
fel hänga samman med fjället; lösriven från det,
blir han ett vilsekommet rov - intet värd. Om
de kristna bara för s to de, men de förstodo
i n t e t .
O, om bara den Gamle Gode Guden, deras
egen Gud, ville ski cka en profet, som kunde kasta
sin andes eld in i lapparnas hjärtan, så de kunde
se sin väg klart, minnas att de voro ett utvalt
folk, minnas att de vandrat ut från Solen för
att befolka snön och att Jubmel skapat lapparna
så små, just för att de skulle »kläda fjällen
som mossan kläder stenen». Och vad hade de
gjort för att tacka honom? Jo, skamligt förnekat
honom. De tankarna voro inte nya, de hade följt
honom, den gamle, som tiggande hundar år efter
år — och han hade intet att tysta deras klagan
med. Jakko frös ihop vid elden. Intet, intet att
tysta, tysta deras klagan med!
Kåtöppningen förmörkades, och en helt ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
