Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
— Bras a för varm, sade Jakko föraktligt,
mycket för varm ...!
Männen sågo skuldmedvetna ut, ty trots sin
ålder var Jakko både aktad och fruktad, men
rörde sig gjorde ingen av dem.
— Vad lönar det att skida, sade slutligen
mågen med en axelryckning, och komma fram
med knäckta revben? Det gråben haver ätit,
det haver han ätit.
Mariu gav f adern en ängslig blick, men ännu
höllo de åttio åren, han teg.
— Ja, instämde de andra, vad tjänar det
till att skida och komma fram med knäckta revben; det gråben haver ätit, det haver han ätit.
— För re sten, sade mågen med en dyster blick
på Jakko, g råben eller nybyggare eller bössa eller
lag eller pest, det gör detsamma, vad tjänar det
till försv ara sig? Vi ska ändå ödeläggas; förbannelsen är över oss.
— Blygs, dånade Jakko, nu glömsk av de
80 åren, och sprang upp, spänstig som en yngling.
B l y g s — i n t e g r å b e n , i n t e n y b y g g a , r e , i n t e
bössa, inte pest, inte lag är det som ödelägger
lappen, utan ni själva. Herrejnän vilja ni vara,
inte lappar, supa, spela kort, begagna slokhatt,
låta begapa er som osjäliga djur, det vill ni.
Tvi sådana lappar! Ni dricker inte längre för
att se vackert — utan för att se fult. Och ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
