Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
— Ja, han är mycket gammal, sade den med
börda på ryggen; kom går vi in till mig och
spelar femkort.
— Dessutom vill ju Kristus, att man kastar
all omsorg på honom, tillade den tredje, han som
aldrig var helt nykter.
Skrattande och dragande upp axlarna för alt
bättre stå stormen emot, kröpo de tre lapparna
in i en av kåtorna och började, med en sten
till bord, att trumfa femkort, med kort så smutsiga
att deras egna smutsiga nävar vid jämförelsen
sågo vita ut.
Och därinne satt gamle Jakko och lyssnade
(ill varje ljud som stormen medförde. Han hade
trots sin ålder kvar i hög grad lappens underbara förmåga att lyssna till ljud under ljuden;
han förmådde fullkomligt väl avskilja stormen
från de vanliga normala ljuden. Nej, det hördes
ingenting än. Men hur länge? De hundar, som
ynglingen Sol fått ’ined sig, voro lika unga och
oprövade som han. Skulle de förstå att i tid
dela sig oc h den snabbaste störta till lägret efter
hjälp? De finaste och dugligaste såldes ju numera för st ora pengar — ja, för så stora pengar,
att lapparna trodde köparna svagsinta. Men de
köpen kostade många renars liv.
Och skida dit ut själv förmådde Jakko inte
längre göra; han hade tagit ett sista nappatag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
