Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att der var fyratio dygns dag och lika lång natt. Det
är bekant, att inom vissa delar af Lappland — ofvanom
polcirkeln — solen vid midsommar synes öfver
horizonten hela dygnet, vid midvinter deremot icke visar sig,
och att det i hela Lappland är lång dag vid
midsommartid, men deremot lång natt vid midvintertid.
Den äldste författare, som i forntiden med säkerhet
antyder lapparne, är Tacitus, som i sitt arbete
»Germania» utförligt omtalar svearne under namnet »suiones».
Äfven han förlägger lapparne längst i norr: först svearne,
norr om dem quænerna (= finnfolket) och norr om dem
lapparne. Sedan han slutat skildringen af lapparne,
utbrister han: »cetera jam fabulosa». De bodde alltså på
gränsen af det vidunderliga, hvilket för sydländingen
betecknade högsta norden.
Redan benämningen lapp (af finska ordet »lappu»
= det är ett slut eller ända på något) tyder hän på att
de från urminnes tider bott längst bort. Denna mening
omfattas af, bland andra, Tornæus[1], Scheffer[2], Castrén[3].
Lehrberg[4] anför, att det land lapparne bebodde hette
»Lappegunda» (af »lappi» = ytterst och »gunda» =
distrikt).
Vid en granskning af lapparnes ordförråd visar det
sig, att åtminstone 18 substantiv finnas för utmärkande
af berg, 20 af is (med 26 verb), 11 af köld, 41 af snö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
