Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj:ts Befallningshafvande bjudit en viss summa, att brukets
egare ansett denna för låg och å sin sida föreslagit, att
en uppskattning af egendomen skulle af ojäfvige män
företagas och dervid det i orten gällande medelpris läggas
till grund, men att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
deremot icke velat ingå på detta.
Alla de inköp, hvilka godkänts genom Kongl. brefvet
den 19 Juli 1889 synas hafva endast förvärrat ställningen, och
det är att beklaga, att vederbörande den gången förklarade
sig lemna utan afseende de skarpa protester mot nämnda
inköp, som inkommo från alla angränsande kommuners
befolkning.
Dessa inköp voro ofördelaktiga för den icke
renegande befolkningen derigenom, att renskötseln än
ytterligare drogs in på denna befolknings egor, och för lapparne
derutinnan, att de icke minskade svårigheterna att hålla
renarne inom lappområdenas gränser. De ledde
dessutom till sådana för statens ändamål främmande resultat,
som att flere af de säljande parterna, hvilka äro
renegare och förut fingo släppa till sin jord till bete åt egna
renkreatur, nu få släppa dessa på statens mark. Det
var den renegande bofasta befolkningen, som fick ett
stadigvarande statsunderstöd för sin näring, under det
att de icke renegandes och lapparnes ställning blef snarare
sämre än bättre.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
