Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidsträckta vandringar, utan vistas på bestämdt område, på
sitt s. k. lappskatteland, å hvilket de, för att trygga sin
besittningsrätt, ej sällan insynat torplägenheter, hvilka
visserligen icke äro mycket upparbetade, men dock
tillräckliga att underhålla deras kor och getter. Skogslapparne
äro, enligt hvad flere författare — särskildt P. Læstadius[1] —
anse, de hvilka stå på den högsta kulturgraden och äro
de bästa af alla lappar.[2]
Genom ofvanangifna åtgärder skulle helt naturligt
renstocken betydligt minskas och i mån deraf de nu
befintliga renbetesfjellen blifva mera tillfyllestgörande. Men
då ett århundrade till dess torde åtgå och staten under
tiden måste sörja för lapparnes bergning samt
förhållandena nu en gång blifvit sådana de äro, bör utan tvifvel
staten genom inköp af lämpliga områden bereda
naturliga och fasta gränser för renbetesfjellen samt derigenom
uppdraga en demarkationslinie, nedanför hvilken renar
icke få förekomma.
Häremot kan invändas, att detta vore att hämma
odlingens framsteg och att kasta den tillbaka från de
områden, der den redan vunnit insteg. Denna invändning
kunde vara riktig, om man ej kunde och borde intill
en viss kulturgräns ofvanom nämnda demarkationslinie
åter försälja odlingslägenheter, ehuru med bestämdt
angifvande af det servitut, som i följd af lapparnes
renbetesrätt under de nya förhållandena skulle komma att
hvila på jorden. Derigenom komme ingen enskilds rätt
att trädas för nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
