Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Översikt. £0
i områdets södra del tränger granen på flera ställen längre
mot väster och når liögre över havet än tallen i ex. på linjen
Saddajaure—Kuottoj’aure (Kvoddejaure) inom Pite älvs
område. där respektive arters höjdgränser ligga på 497—600
och 588—621 m ö. h. Norr om Torne träsk når
barrskogsgränsen endast upp till 360—430 m ö. h.
Mellan de stora älvdalarna sträcka Qällen sig likt
halvöar mot öster, och utanför dem ligga likt en skärgård
låg-fjällen gruppvis eller enstaka i barrskogsregionen. Som
exempel må gränsernas forlopp i Kalix älvs dal anföras.
Då granen med sina yttersta förposter nätt och jämnt når
fram till järnvägen Kalixfors—Kiruna, följer tallen däremot
älven ännu 6 mil längre mot väster till Paittasjärvis
västsida, varest de sista tallarna i dalbottnen växa på ungefär
500 m ö. h. Långt ösler om järnvägen Kiruna—Gällivare
liraa flera låg fjäll i barrskogsregionen. I nedre delen av
Abiskodalen träffas en vacker tallskog, alldeles isolerad från
övriga förekomster, av vilka de närmaste finnas vid
Torneträsks östra delar.
Björkregionen. En stor del av lågfjällen äga ingen
björkregion, och en sådan kan endast spåras genom mer
eller mindre rikligt inströdda björkar och fjällväxter.
Björken förekommer i de mest olika skepnader, från
resliga träd med lummiga kronor till de översta, längs
marken krypande, endast en några få centimeter hög matta
bildande individerna.
Hedarnas, hedbjörkskogarnas och torvmarkernas
vegetation är artfattig och överensstämmer i huvudsak
med-motsvarande samhällen i barrskogsregionen. Särskilt där
underlaget är kalkhaltigt och kring vattendragen uppvisa
däremot ängsbjörkskogarna och björkängarna en
makalöst yppig flora, som tillhör det vackraste, fjällen ha att
bjuda. Ofta måste man formligen tränga sig fram genom
den manshöga vegetationen. Av även på låglandet
förekommande växter återfinnas här t. ex. Alchemilla-a.Tler,
Älnus incana, Anihoxanthum odoratum, Anthyrium filix
femina, Cerefolium silvestre, Cirsium heterophyllum,
Con-vallaria verticillata, Cornus sttecica, Equisetum
silva-ticum, Epilobium angustifolium, Melandrium rubrum,
Milium effusum, Myosotis silvatica, Paris quadrifolia,
Phegopteris dryopteris, P. polypodioides, Polysticum filix
mas, P. dilatatum, Bibes rubrum, Rubus saxatilis, flera
Salix-arter, Solidago virgaurea, Stellaria nemorum,
Spi-ræa ulmaria, Triticum caninum, Trollius europæus,
och Valeriana excelsa.
Härtill komma ett stort antal för fjällen karaktäristiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
