Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
di översikt.
arter, såsoro Aconitum septentrionale, Alchetnilla alpina,
Aspidium lonchitis, Cystopteris montana, Gnaphalium
norvegicum, Mulgedium alpinum, Fhegopteris alpestris,
Satissurea alpina, Polemonium coeruleum
*campanula-tum, Rumex arifolius och Viola biflora.
Inom Peljekaise nationalpark, skildrad av E. Lönnberg
i Sveriges natur 1914, finnas de kanske vackraste
björkskogar området äger.
Gränsen mellan björkregionen och fjällregionen är
sällan skarp. Björkskogen upplöser sig i enstaka best&nd
eller glest stående träd, eller björkarna bliva allt lägre och
lägre, först snårbildande och sedan krypande.
Fjällmassivens storlek, terrängens beskaffenhet, fuktigheten och
mänga andra förhållanden inverka på skogsgränsens
förlopp. Björkskogsgränsens förlopp och därpå inverkande
faktorer ha särskilt under sista årtiondet i Lappland varit
föremål för ingående studier och diskussion. I synnerhet
genom Thore Fries’ studier i norra delen av Torne lappmark
och J. Frödins i Lule lappmark torde det nu vara klarlagt,
att denna gräns ligger nögst inom de högst belägna
fjällområdena för att sedan sjunka både mot öster och väster.
I Torne lappmarks norra ael stiger den sålunda från omkring
500 i öster till 750 i väster, och i Lule lappmark äro talen
respektive 535 och 725 m ö. h. för att l Norge falla till
400 m ö. h.
Större delen av fjällregionen upptages av
växtsamhällen, som kunna betecknas som fjällhed. Högst upp
försvinna kärl växterna, och en ren lavhed vidtager. Allt
efter mängden av ris, mossor och lavar, som ingå i
fjällheden, uppstå olika typer. Gräs och örter spela en
underordnad roll. Utom låglandsarter såsom kråkbär, lingon,
blåbär och odon uppträda ett flertal fjällarter, t. ex.:
Andromeda hypnoides, A. tetragona, Arctostaphylos alpina,
Azalea procumbens, Betula nana, fjällsippan (Dryas
octo-petala), Phyllodoce coerulea, Bhododendron lapponicum.
Salix herbacea, S. reticulata, Lycopodium alpinum och
av örter och gräs: Carex rigida, Galamagrostis
lappo-nica, Hierochloa alpina, Pedicularis lapponica m. fl.
Särskilt på moränkullarnas vindblåsta, plana yta, där
snön tidigt smälter bort, har ett växtsamhälle utbildat sig,
vilket långt ifrån täcker marken. På denna fjällmark äro
flera av växterna tuvformiga eller växa i matta. Här
förekomma Azalea procumbens, Diapensia lapponica, Juncus
trifldus, Lueula arcuata, L. spicata, Saxifraga
oppo-sitifolia, Silene acaulis och ibland även fjällsippan (Dryas
octopetala).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
