Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59 översikt.
Såsom förare Bro lapparna trevligast att ha med sig; lappen
hör så att säga organiskt samman med naturen hår uppe,
och hans förmåga att kunna hitta Bven i mörker eller storm
är stundom nästan övernaturlig, och vid inträffat oväder,
särskilt vintertid, kan det bli till en verklig upplevelse alt
erfara, med vilken säkerhet lappen hittar, där andra icke
kunna taga sig fram.
Vadningen av bäckar är ofrånkomlig vid de flesta
längre färder genom Lapplands högfjäll och underslundom
det enda obehagliga momentet därunder. En bäck, som
för den ovane på avstånd kan förefalla obetydlig, blir
vid närmare undersökning svår eller farlig. Vadningen
kräver försiktighet, lugn och gott omdöme. Särskilt ober
hagliga äro de bäckar, som komma från jöklar, vilka vid
middagstiden eller något senare kunna vara mycket svåra,
ja så svåra, att man stundom nödgas slå läger vid stranden
för att avvakta den tid, då bäcken är som minst-
vattenförande, eller tiden efter midnatt. Besvärligheterna ökas
genom att dessa bäckars vatten är grumligt och
ogenomskinligt och att man bland de hala stenarna, som man icke
ser genom vattnet, med foten eller staven måste känna sig
för efter ett säkert fotfäste. I allmänhet är ett djup av
endast 6 dm besvärligt att passera, särskilt om vattnet är
forsande, och vid djupare, forsande vatten är vadning’för
de allra flesta farlig. Lapparna äro mästare i att kunna
finna vadställen. Även en mindre bäck kan under och efter
starkt regn svälla betydligt och bli svår att komma över.
Emellertid plägar vid den tid på sommaren, då de flesta
högQälUvandringar företagas — mitten av juli till in i aug.
— bäckarna i allmänhet icke vara svåra att vada; i
synnerhet gäller detta längre fram på hösten, då även de större
bäckarna utan svårighet kunna vadas. De stora bäckarna,
t. ex. Tjäktjajokk, vadas på sådana ställen, där bäcken är
som bredast och vattenmängden fördelad på en större yta
och en mängd mindre grenar.
Vid vadningarna går man i sned riktning långsamt
upp mot strömmen, med staven kännande sig för i vattnet
ocn noga aktande sig för att plumsa ned i djupare gropar
i bottnen. Oftast vadar man med skodonen på, men
ömtåliga fötter fä lätt skoskav under den fortsatta vandringen
i de genomblöta kängorna.
Stundom kan man taga sig över bäckarna på
snö-bryggor, som kunna kvarligga långt in på sensommaren.
Passerandet av snöbryggor tör ske med stor försiktighet,
enär bryggan, om den är underminerad av bäcken och
för-svagad på sin övre yta av solen, under stark belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
