Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
översikt.
kan störta in. Man går därför, när det gäller mindre
bryggor, dem uan ej av erfarenhet känner, endast en i
sänder över bryggan. Snöbiyggor, som ge anledning till
misstanke om knapp bärighet, böra undvikas.
Bergbestigningar. Bestigningnrna av de högsta
topparna i Lappland kunna, med undantag av Sarektjåkko,
utan besvärligheter företagas även av oövade, dork under
iakttagande av vissa försiktighetsm&tt. Relativt lätta äro
sålunda, om man går förut prövade leder, de högre topparna
kring Abisko, landets högsta topp, Kebnekaise, ett av Sveriges
till namnet mesl kända berg. Sulitälma, både högsta svenska
och högsta norska toppen, m. fi. Utförligare eller kortare
anvisningar vid bestigandet av ett ganska stort antal mera
kända toppar i Lapplni.d förekomma i denna resehandbok,
och givetvis har sär.-kilt vårt lands högsta topp blivit
föremål for en utförlig skildring.
Har man icke förare, som visar leden, bör man noga
rekognoscera terrängen före bestigningen. Lättast att taga sig
uppför äro sådana sluttningar, som äro täckta med vegetation;
där denna upphör och blockshittningen vidtager, börja ofta
besvärligheterna. Man kan i Lappland behftva gå timtal
uppfor eller utmed sluttningar, som äro täckta med
skarp-spetsade, löst liggande stenar, bland vilka uppstigningen
och framfor allt nedstigningen kan bliva rätt mödosam.
Man akte sig noga ult genom oforsiktighet orsaka, att
något block rasar ned, enär ramlande slenar utgöra en fara
for dem av sällskapet, som befinna sig nedanför. Man stiger
därför i sådan terräng upp i sned linje. Det är förståndigt
att xtiga långsamt ocn lugnt och andas ut ordentligt samt
tätt och ofla ta sig ett ögonblicks vila. Ställen, där fara för
ras synes påtaglig, böra passeras av sällskapet en i sänder.
Där snöfolt täcka sluttningen, foljer man dessa, såvida
snömassan icke är i tö och därigenom blir besvärligare att
passera än stenarna. Hårda snöfolt kunna väsentligt
underlätta en uppstigning på en i övrigt stenklädd sluttning och
med en eller ett par timmar nedbringa tiden för
bestigningen.
Vid rutschning utför måste stor försiktighet iakttagas
med aktgivande på ur snön uppstickande stenar.
Rutschningen utföres i stående ställning med slaven riktad bakåt
och hårt nedtryckt i snön, så alt man med densamma icke
blott kan avväga farten utan jämväl bromsa när så behöves,
varvid man även tager klackarna till hjälp genom alt hårt
trycka ned dem i snön. Man bör aldrig rutscha nedför ett
snöfält, som man icke från uppstigningen känner eller vars
avslutning nedåt man icke kan se; den uppifrån icke syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
