Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
St. Sjöfallet -Vastenjaure—Kvikkjokk. lä Tur. 199
Strax sedan man rott förbi Suollakajokk, som bildar
fors p& fors i den brant, som begränsar N sidan av
Alemus-jaure, kommer man mellan Sjitnjanjarkas yttersta udde (v)
och en annan långsträckt 0 (h) ut på Alemusjaures bredaste
del (omkring 4 km). Akka blir allt mera imponerande, ju
nfirmare man kommer. Mot S (från SV till SO) har nu
öppnat sig en rent alpin tavla: på omkring 2 mils avstånd
reser sig högt över fjällslätterna den stupande branta, av
is och stora jöklar nästan helt höljda, halvannan mil långa
kedjan av Sveriges näst högsta fjäll Sarektjåkko, med
slingrande smala kammar, spetsiga, djärva toppar brytande
upp ur ishavet och söndertrasade, lodräta klippväggar
erbjudande en
oförliknelig anblick
av
högfjällsvärl-dens majestät.
Mellan
Sarektjåkko och Akka
reser sig i
ensligt majestät det
kolossala Stuor
Nijak (1924 m).
Mot N har man
en vacker anblick
över de närmaste
bergen till inemot
1,400 m höjd
(Raivotjåkko),
och över de
jämna Qällhederna resa sig ansenliga, glaciärrika högfjäll: det
ovannämnda Svalaiiesotjåkko (1,679 m) samt Värotjåkko
(1,517 m).
Man fortsätter rodden i rakt V-lig riktning in i sundet
S om Sautjasnjarka mellan Alemusjaure och
Luoktanjarkajaure. Den vilda landskapskaraktären övergår i
mildare former, vilket har sin förklaring i att berggrunden nu
böljar utgöras av skiffrar i stället för av den hårda
fjällsye-niten. På en liten ö i sundet mellan de två nämnda
sjöarna ligger, synligt på långt håll till v i farleden, ett
kolossalt flyttblock av syenit, som en gång haft en utprägjad
kubisk form, men som av frosten sprängts i två nästan lika
stora delar. Stenen ligger så, att man från farleden tydligt
ser den gapande remnan mellan de två blocken. Den
ovanliga företeelsen är väl värd en landning på ön, vilken
icke behöver förorsaka någon nämnvärd tidsförlust, då man
kommer roende knappast ett stenkast från densamma.
Frostsprängt klippblock i sundet mellan
Ale-mus- och Luoktanjarkajaure. J. Feödih fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
