Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hvilken, fylld af myrer och kullfallna trädstammar,
fjellet Ardnabout sträcker sin östra ända, bort till sjön Rappen, i
hvilken vi rodde fram till det på en utskjutande udde belägna
välmående nybygget af samma namn. Salix versifolia hade
jemte myrtillvides och Lapponum varit ymnig i den
genomvandrade skogen. — Från Rappen rodde vi följande dagen öfver
sjön, genomvandrade skogen som bekläder östra sluttningen af
Waddoive, hunno så till Skärfa-sjö, genom hvilken Pite-elfven
leder sitt vattendrag. Ur Skärfa rodde vi in i den stora och
stormiga Tjekelvas; här öppnade sig en ny, en hel fjellsyn: i
söder lägo de till en början som en vågbalk jemna Bartourte-
fjellen, men snart, i vester, runda och spetsa de sig till snöfjäll
af vidunderliga former; der sammansmälta de med Raskats-
fjellen, som, höga och hvita, fylla den vestra fonden och i norr
förena sig med Gaitsats samt i öster med det låga Arvas. Så
rodde vi öfver den breda, nu spegellugna Tjekelvas, och lade i
land tätt under Raman. Svart och dyster reser sig lodrätt ur
vågorna dess fjellmassa. I nordvest och sydvest utsänder den en
mängd afsatser bildande murar, hvilka framtill sluta sig
tillsammans i ett hörn, ej olikt en jättelik, raserad riddareborg.
Förfärligt mödosam var vägen af ½ mil, innan vi hunno en
skogslapps kåta, under det lodrätta nedstupande Akkapakta, der vi,
grymt plågade af milliarder mygg, tillbragte en ingalunda
afundsvärd natt. Den 5:e Juli fortsattes vandringen. Så snart vi
hunnit, under idkeliga regnskurar, sträfva upföre Akkapakta,
kommo vi in på ett fullkomligt fjellfält, med sina myrer kring
de små sjöarne, och sina förkrympta björklundar. Från dalen,
som fylles af Rissa-sjön, stego vi uppföre det jemt sluttande och
snart skoglösa Gaitsats. Ranunculus nivalis, Gnaph.
alpinum, Alsine biflora och Veronica alpina blommade nu;
Lychuis alpina och Saxifraga stellaris i knopp, var det
enda vi sågo i botaniskt hänseende. Men från ryggen af fjellet
sågo vi Quickjocks-trakten.
Det var en oförklarlig känsla, med hvilken vi återsågo
dessa herrliga fjell, som 1843 blefvo oss så kära, så förtrogna.
Luften omkring dem är så ren, föremålen draga sig närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
