Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
=— fN—
i
sätta liv i folk, som nästan äro slut. Sånt lära de
kunna där uppel>
>Tänk, om hon kunde trolla liv i alla dockorna.
Del vore då det roligaste i alla fall>, sade Ester, som
nu var färdigklädd och stod stilla som ett ljus. »Jag
längtar så efter mamma, jag har alldeles glömt bort,
hur mamma ser ut. När jag håller ihop ögonen,
så ser jag mamma i en ljusblå morgonrock med
spetsar, snodder och tofsar och alltihop, och hän-
derna med ringarna som gnistra, men inte ser jag
ansiktet och huvudet — omöjligt!> Ester knep ihop
ögonen för att i minnet återkalla sin mammas ut-
seende men lyckades ej, ty då hon öppnade dem,
såg hon missnöjd och orolig ut.
>Men jag», skrek Nicka och slöt ögonen så hårt,
att de liknade två små streck i hennes friska, röd-
blommiga ansikte, som var alldeles förvridet av an-
strängningen att hålla ihop ögonen, jag ser mamma
vid fönstret i salongen, där man kan se långt bort
till åsen, i den gröna klänningen med broderierna
och en fin spets om halsen. Och jag ser de vackra
blåa strecken på handen, som mamma håller så
här emot fönsterposten, så att lillfingret och ringen
med den gnistrande blåa stenen synas. — Och mam-
mas hår, så vackert, som änglarnas på tavlan i
salongen, ser jag — och — ja — nej — nej, inte
ansiktet! Men jag — fy, så underligt!> Nicka öpp-
nade ögonen och såg sig ogillande omkring, som om
någon av de innevarande rått för att hennes minne
svek henne. »>»Jag ser, att mamma ser just som ledsen
ut och skrattar inte. men ändå ser jag inte ansiktet.»
Palmqvist, betjänten, knackade på dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
