Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
han de grevliga Tallsparreska familjenamnen Nata-
nael Kasimir Bogislaus Karl.
Natanael, lille »Natti>, skulle för alltid få stanna i
det grevliga hemmet. Den unga fostermodern jublade.
Hon slöt den varma, mjuka lilla barnkroppen in-
till sig, blickade in i de mörka, tindrande, kloka
ögonen, bar honom fram genom rummen Jollrande:
»Du gosse, min egen lille son, som Gud givit mig.
Nu skall far bli glad, som i förra dagar, då han
ännu inte längtade och sörjde efter en son. Han
skall bli så lycklig. Och du fjällbarn kommer till
:mig med lycka och med det älskade hemlandets
minnen och glädje och hälsa. Och med dig kom-
mer Zulamit, som håller av mig och förstår mig
och som kan sjunga och dikta om norrsken och
stjärnenätter och om tallskogar med tyst, djup snö.
Snart blir det friskt här, och då resa vi, barnet
milt, lille sonen min, ner till ditt nya hem bland
de stora, höga träden. Där kommer far och tar dig
i famnen. Gud välsigne dig, min son, säger han;
allt gott som jag ämnat göra men ej hunnit med, det
skall du utföra, och det gamla godset skall bli dig
kärt, såsom det varit det för mig och mina förfäder.
Men om han inte hälsar dig så, om hans ögon
bli kalla och stränga, då han ser dig. Då, mitt
barn, min son, blir mor sorgsen, då förstår mor,
att hon gjort ett misstag, och då har hon fört sorg
till de hjärtan, som hon ville bringa glädje, och så
kommer den stora, tunga tröttheten igen, då det
känns, som om mor inte orkade leva utan ville kvä-
vas bakom de stora höga träden. Vad blir det då
av gossen, sonen, som hon gjort till sin?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
