Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —=
hon gick och stod, och så gjorde hon nu. Inte ville
Mita sova i säng med tunga och bindande säng-
kläder.
Hon drömde, att den mjuka mattan var en ren-
hud, på vilken hon vilade. Stormen, som ven
utifrån slätten, ljöd för hennes halvvakna hörsel som
tjutet av »gråbenen>, och hon sprang upp, färdig att
fatta skidstaven med det vassa spjutet, som kunde
ge vargen banesåret.
Så kunde hennes yrvakna blick möta fröken Mari.
Och anblicken av fröken Mari skrämde Mita mera,
än vad vargen skulle gjort.
Hennes ögon voro kallare än nordanblåsten; de
trängde in i Mitas hjärta och gjorde det ängsligt och
fruktande. Fröken Maris röst. och ord läto torra
och entoniga som ljudet av renklövarna, när de i
skaror av tusenden trava utför stenhällarna. Men
ack, det ljudet lät mycket, mycket vackrare i Mitas
öron.
Mita kände, att fröken Mari ej tålde henne, att
hon ansåg henne för en underlig varelse. Bättre för-
stod hon vinthunden, som låg i den sidenklädda
korgen där inne i salongen, än hon förstod Mita.
Men grevinnan hade behov av att se Mita, att ha
henne hos sig. Nu var hon sjuk igen. Mita fick
lämna Natti allt oftare, till sist för hela långa
timmar. :
Så hände sig, att gossen en dag blev utan den
tillsyn han brukade ha och i stället överlämnades
till Lina, vilken fann det ledsamt att sitta inne,
eftersom dagen, oaktat det var långt lidet på hösten,
var varm och vacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
