Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torka ut och blev ibland om våren så stor, att Nicka
kunde åka skridskor på den, när det frusit. Hon
hade fått både smäll och »cell> för den där pussen,
som var så oemotståndligt tilldragande. Men hur
skulle hon kunna komma ihåg det nu? Pussen låg
ju där och såg i hennes nuvarande tillstånd mera
inbjudande ut än någonsin.
Nicka ställde sig ledigt på ett ben och drog av
den ena skon, som hon slängde ifrån sig och som
föll ner i en nässelhög. Hon slet och drog, så att
hon blev pionröd i ansiktet för att bli kvilt strum-
pan. Men till sist lyckades det, och med fötter och
ben bara upp till knäna plaskade hon i väg ut i
vattenpussen med utspärrade tår och med ett leende
av den djupaste tillfredsställelse över sitt nerstänkta,
leriga ansikte.
Hennes en gång vita klänning hade en förvånande
likhet med en till torkning upphängd skurtrasa.
Det mörkröda skärpet satt snedvridet och ihopsnott
på ena sidan.
Nicka gled fram i vattenpussen, skyfflande med
fötterna, som om hon gått på skidor, och rörande
upp tjocka grå vallar av lera. Hon njöt, så att hon
varken hörde eller såg.
Plötsligt kom gamla kisse-murre utplumsande i
vattnet rätt på hennes fötter, som blevo duktigt
klösta. :
Nicka skrek till och såg sig vildsint tillbaka.
Kisse-murre flög ej kvickare ur vattenpussen än
Nicka, som i ett par skutt upphann sin flyende ku-
sin Filip, i vars ljusa sommarjacka hon fick ett
gött grepp uppe vid halsen, och så klängde hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
